Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Galway, Henri de Massue - Galveston - Galvez de Montalvo - Gama - Gama, Basilio de - Gamaliel, Gamliel - Gamant-folket - Gamascher - Gamba - Gamba, Bartolommeo - Gamba, Pietro - Gambara, Veronica - Gambetta, Léon Michel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
upphäfvande (1685) till England. 1691 deltog han såsom
generalmajor i spetsen för en af franska flyktingar
bildad kavalleritrupp med utmärkelse uti irländska
fälttåget, derunder han slog den irländska arméns ena
flygel i bataljen vid Aghrim 1691. För denna bedrift
utnämndes han till earl af Galway. Sedan stred han
mot fransmännen i Nederländerna och 1694 uti Italien,
der han anförde den till hertigen af Savojen skickade
engelska hjelpkåren, och 1704 sändes han till Portugal
för att aflösa hertigen af Schomberg i befälet öfver
de engelska trupperna derstädes. I förening med
portugisiske öfverbefälhafvaren, markis Das Minas,
undsatte han 1705 Gibraltar (vid belägringen af
Badajoz s. å. förlorade G. högra armen), ryckte 1706
fram österut samt intog Ciudad Rodrigo, Salamanca
och slutligen d. 25 Juni 1706 Madrid, der de utropade
ärkehertig Karl till konung. Efter några veckor måste
de emellertid utrymma staden samt föllo tillbaka
till Valencia. I April 1707 ryckte de åter framåt,
men blefvo af marskalk Berwick i grund slagna vid
Almansa (d. 25 April), hvarefter G. måste draga
sig undan till Katalonien. 1708–10 förde han befälet
öfver de engelska trupperna i Portugal, blef slagen af
spaniorerna, under markis de Bay, på La Gudinas slätt
d. 17 Maj 1709 samt blef vid whigministèrens fall
(1710) återkallad från Portugal. Död 1721. A. B. B.
Galveston [gällvestön], stad i nord-amerikanska
staten Texas, vid nordöstra änden af den långsträckta,
låga och sandiga Galveston island, vid inloppet till
G.-bukten. 35,000 innev. (1876). Säte för en katolsk
biskop. Katolskt universitet l. college (sedan
1854). G. är den förnämsta sjöhamnen i staten och
drifver en betydande handel, i synnerhet med bomull.
Galvez de Montalvo, spansk skald. Se Montalvo.
Gama. Se Vasco da Gama.
Gama, Basilio de, brasiliansk skald, tillhörande
Minas-skolan, född i Minas 1740, död 1795, författade
de episka dikterna Uruguay (hans förnämsta arbete)
och Quitubia samt en mängd visor, sonetter, bref m. m.
Gamaliel, egentl. Gamliel, berömd judisk rättslärd
på Jesu tid, är i synnerhet bekant derför att
Paulus "vid hans fötter" undervisades i den rena
judiska lärans traditioner. G. representerade de
stränga fariseiska grundsatserna, hvilket kan
slutas dels af apostelen Paulus’ ursprungliga
fanatism för de yttre lagbudens uppfyllelse, dels
af det stora rykte, som hos de lagifrande judarna
följde honom ännu efter hans död samt af hans länge
nästan obestridda auktoritet. I Ap. gern. (5 k., 34
o. f. v.) framställes han emellertid såsom en ledare
af det moderata partiet bland judarna och såsom den,
hvilken i rådet genom sin mellankomst räddade de
för irrlärighet anklagade apostlarna från döden,
hvartill de judiske zeloterna ville döma dem. Deraf
utbildade sig lätt en senare tradition att G. var i
hemlighet vunnen för kristendomen, ja till och med
öppet öfvergått till densamma. Det är dock troligt,
att han uppträdde sansadt, mindre af böjelse för
den nya läran, än derför att han ansåg henne genom
stiftarens död
hafva blifvit dödligt träffad och vara för litet
betydande för att rättfärdiga våldsamma åtgärder, samt
emedan den berömde judeiske rabban med förakt blickade
ned på de galileiske sekteristerna. Sannolikt dog
G. före Jerusalems förstöring (70).
Gamant-folket. Se Abessinien.
Gamascher (Fr. gamaches, af Gammalfr. game = jambe,
ben), ett slags benbeklädnad, som drages utanpå
strumporna. Jfr Damasker.
Gamba (Ital. viola da gamba, "benfiol",
till skilnad från viola da braccio, "armfiol"),
föråldradt stråkinstrument, liknande violoncellen,
men med platt rygg och 6 eller 7 strängar, stämda
i D G c e a d1 g1. Gambans gripbräde är liksom
gitarrens försedt med band. Gamban var en lång
tid, i synnerhet på 1600-talet, det mest populära
bland alla stråkinstrument, särdeles i England,
hvarifrån den anses härstamma. Omkr. midten af
1700-talet undanträngdes den af violoncellen. Den
siste virtuosen på gamba var K. F. Abel, död 1787.
A. L.
Gamba, Bartolommeo, italiensk bibliograf, f. 1776,
d. 1841 som vice bibliotekarie vid biblioteket
San Marco i Venezia, författade flere utmärkta
bibliografiska och biografiska uppsatser samt
utgaf bl. a. det betydande verket Serie dei testi
di lingua usati a stampa nel vocabulario della
Crusca (1805; 4:de uppl. 1839), som ännu är af
stor vigt för literaturforskare och språkforskare.
B. M.
Gamba, Pietro, grefve di G., italiensk filhellén,
broder till den genom sin förbindelse med Byron
beryktade grefvinnan Guiccioli, f. 1801, följde
Byron till Grekland och vårdade honom under hans
sista stunder, kämpade derefter under Fabvier, men
dukade under redan 1825, till följd af strapatserna
i kriget mot klefterna. Han utgaf A narrative of Lord
Byron’s last journey to Greece (1825).
Gambara, Veronica, italiensk skaldinna, född i
närheten af Brescia 1485, död 1550, blef 1509 gift
med Correggios herskare, Giberto, efter hvilkens död
(1518) hon aldrig aflade sorgdrägt. Hon var moder
till kardinal Girolamo da Correggio. G. hade fått en
omsorgsfull, nästan lärd uppfostran. Hennes dikter
utgöras till största delen af sonetter, utmärkta för
öm känsla, parad med fint skönhetssinne samt en ren
och ädel stil. Hennes samlade verk hafva utgifvits
under titeln: Rime e lettere di Veronica Gambara
(1759).
Gambetta [gangbetta], Leon Michel, fransk
statsman, född i Cahors d. 30 Okt. 1838, tillhör en
småborgarefamilj af genuesisk härkomst. Sin första
skolundervisning fick han i ett prestseminarium
i Montauban, men visade ingen håg för det andliga
kallet. 1856 kom han till Paris, der han studerade
juridik och 1859 blef advokat. Hans första praktik,
som var högst obetydlig, gällde hufvudsakligen
för pressförbrytelser åtalade journalister. För
öfrigt var han vid denna tid en flitig medarbetare
i "Cour d’assises illustrée", "Revue politique"
m. fl. tidningar och tidskrifter. Den lysande delen
af hans vädjobana började emellertid först 1868, då
han uppträdde som försvarare för tidningen "Réveil",
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
