Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gabelentz, Hans Conon von der - Gabell, Christoffer - Gabelsberger, Frans Xaver - Gabes - Gabii - Gabinius, slägt - Gabler, Georg Andreas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
språkvetenskapen äro Beiträge zur sprachenkunde
(1852), som innehålla grammatiker öfver dajak-,
dakota- och kiriri-språken, samt hans uppsatser
i "Zeitschrift der deutschen morgenländischen
gesellschaft" öfver suaheliernas, samojedernas,
hazarernas, aimakernas etc. språk. Hans vigtigaste
filologiska arbete är Die melanesischen sprachen
(1860–73), i hvilket han behandlar flere af de i
Oceanien talade språken. – G:s son, Hans Georg Conon
von der G., f. 1840, är äfvenledes en framstående
språkforskare. Han blef 1878 e. o. professor i
östasiatiska språk vid Leipzigs universitet.
Gabell, Christoffer, dansk statsman, född d. 6
Jan. 1617, död d. 13 Okt. 1673, var icke, såsom
det i allmänhet berättas, af tysk adlig slägt
från Thüringen, utan härstammade troligen från
Nord-Slesvig, från den mellan Haderslev och Ribe
belägna byn Gaböl. G. kom 1638 i tjenst hos prins
Fredrik af Danmark (sedermera Fredrik III), som då var
ärkebiskop i Bremen. Han blef dennes "kammarskrifvare"
(d. v. s. skötte hans affärer), följde honom 1644, då
han måste lemna Bremen, och kom 1648 till Köpenhamn,
hvarest han blef "kammarskrifvare" hos den nye
konungen. Som förvaltare af det s. k. "Kieler-omslag",
hvarest stora penningetransaktioner egde rum, fick
G. äfven del i landets finansstyrelse, hvarjämte flere
andra uppdrag anförtroddes åt honom. När Karl X 1658
å nyo började krig, begaf sig G. af egen drift från
Hamburg till Holland och arbetade med ifver för den
holländska flottans afsändande samt följde sjelf med
densamma till Köpenhamn. Under 1660 års riksdag var
han konungens förtroliga ombud i underhandlingarna
med biskop Svane och borgmästaren Nansen samt spelade
derigenom en vigtig rol vid enväldets införande. Till
lön derför blef han (s. å.) räntmästare samt assessor
i Statskollegiet och Höjeste ret. 1664 upphöjdes
han i adligt stånd samt blef geheimestatsråd
och ståthållare i Köpenhamn. Under Fredrik III:s
återstående regeringstid utöfvade G. ett stort
inflytande och gjorde sig förtjent om landet, i
synnerhet derigenom att han bragte ordning i dess
förstörda finanser. 1670 var han ministrarnas
ordförande inför den unge konung Kristian V,
hvilket visar, att han ansågs som den förnämste
ministern. Kort derefter tog han emellertid
afsked. G. var en klok och driftig, men sträng
och föga omtyckt man. – Hans son Frederik G. dog
1708 som ståthållare i Norge. Dennes son Christian
Carl G. deltog som kommendörkapten i träffningen i
Kjögebukt (1710) och som schoutbynacht i slaget vid
Femern (1715), der den svenska flottan, bestående
af sex skepp, blef tagen och dess befälhafvare,
K. H. Wachtmeister, fången. Till belöning derför
blef G. Viceamiral. 1716 var han chef i Nordsjön,
och 1717–25 tjenstgjorde han, med stor duglighet,
som den danska flottans öfversekreterare, men skildes
från denna befattning på grund deraf att han blandade
sig i de diplomatiska förhandlingarna. 1725 blef han
stiftsamtman i Ribe och 1731 geheimeråd. Död 1748. Med
hans sonson, geheimerådet Christian Carl G., utdog
slägten, 1800. E. Ebg.
Gabelsberger, Franz Xaver, tysk stenograf, född
d. 9 Febr. 1789 i München, blef 1809 skrifvare
vid "Generaladministration der stiftungen und
kommunen", 1810 kanslist vid förvaltningen
af Isarkretsen och 1823 geheimekanslist i
inrikesministeriet. Död i München d. 4 Jan. 1849
såsom geheimeministerialsekreterare. Redan tidigt
egnade han sig åt kryptografi och dechiffreringskonst
samt började 1817 utarbeta ett nytt stenografiskt
system, hvilket han 1819, såsom, snabbskrifvare
vid bajerska landtdagen, hade tillfälle att
tillämpa. 1834 offentliggjorde han sin uppfinning
i den utmärkta läroboken Anleitung zur deutschen
redezeichenkunst (2:dra uppl. 1850). Detta arbete
följdes af Stenographische lesebibliothek (1838),
Neue vervollkomnung in der deutschen redezeichenkunst
(1843; ny uppl. 1849) och Lehrgebäude der stenographie
(1850). Om G:s stenografiska system se Stenografi.
Gabes. Se Cabes.
Gabii, fornlatinsk stad, belägen i Latium, emellan
Rom och Praeneste. Den var i början rik och mäktig,
men förföll snart och omtalas af Horatius såsom
öde. Ruiner deraf finnas vid Castiglione. I nejden
lågo rika stenbrott. R. Tdh.
Gabinius, namn på en fornromersk slägt. Mest
bekant bland dess medlemmar är Aulus Gabinius,
hvilken 67 f. Kr. såsom folktribun genomdref, att
Pompejus fick högsta befälet i sjöröfvarekriget. I
allmänhet var han en trogen anhängare af denne
fältherre. År 58 f. Kr. var han konsul och sedan
under tre år ståthållare i Syrien samt undertryckte
i denna egenskap uppror i Judeen. Återkommen till
Rom, blef han anklagad för sina utpressningar
och måste slutligen gå i landsflykt, hvarifrån
han fick återvända 49 f. Kr. År 47 f. Kr. dog
han i Salona. Gabinius var mycket slösaktig
och till följd deraf sniken efter penningar.
R. Tdh.
Gablenz, Karl Wilhelm Ludwig, friherre von,
österrikisk general, f. 1814 i Jena, blef
först officer i sachsisk tjenst och ingick
1833 i österrikiska armén, der han tjenade
vid både infanteriet och kavalleriet samt i
generalstaben. Under 1848 års krig uti Italien
deltog han i en mängd drabbningar och nämndes efter
slaget vid Custozza till major. Såsom stabschef
vid Schlicks armékår utvecklade han en synnerlig
verksamhet under kriget i Ungern 1848–49. Under
de närmast följande åren användes han mest i
diplomatiska värf, men ställdes 1864 i spetsen för
en armékår i Danmark. Efter fördraget i Gastein 1865
blef han ståthållare i det af Österrike förvaltade
Holstein, der han utmärkte sig genom mildhet och
tillmötesgående. Vid fredsbrottet 1866 utrymde han
Holstein och trädde i spetsen för 10:de armékåren,
med hvilken han vann slaget vid Trautenau (d. 27 Juni)
– österrikarnas enda seger under hela fälttåget.
1871 tog han afsked ur krigstjensten. Död genom
sjelfmord 1874. C. O. N.
Gabler, Georg Andreas, tysk filosof, f. 1786. d. 1853,
var anhängare af Hegel och blef 1835 kallad att
efterträda sin mästare som professor i filosofi
i Berlin. Han sökte bl. a. uppvisa den hegelska
filosofiens öfverensstämmelse med de kristliga
dogmerna. G. var son till den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
