Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Föreningen till minne af konung Oskar I och drottning Josefina (Oskar-Josefina-föreningen) - Föreningsbanken i Finland - Förenings- och församlingsfrihet (Associationsfrihet)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
338,914:59 kr., hufvudsakligen placerade i egendomen
Hall samt byggnader, inventarier och förråd vid
kolonien dersammastädes. Skulderna utgjorde samma
dag 119,676:75. F. Ft.
Föreningsbanken i Finland är ett aktiebolag,
bildadt i ändamål att underlätta penningerörelsen
för landets jordbruk, industri och handel. Den 21
Maj 1862 erhöll bolaget stadfästelse å sina stadgar
och samtidigt oktroj på tio år, hvilken sedermera
tvänne gånger på lika lång tid förnyats. Den
26 Juli 1876 erhöll bolaget nya stadgar. Enligt
dessa utgör bankens ursprungliga grundkapital tre
mill. finska mark (1 mark = 72 öre), fördeladt i
trettiotusen aktier. Grundkapitalet, hvilket icke
får minskas, utan, såvidt detsamma icke måste
användas till betäckande af förluster i kontant
eller antagliga säkerheter, bör bibehållas till
sitt bestämda belopp; kan dock efter behof ökas
genom utgifvandet af nya aktier. Aktiebrefven äro
ställda å viss person eller innehafvaren och kunna
efter önskan utbytas mot hvarandra; dock medför till
innehafvaren utstäldt aktiebref icke rösträtt vid
bolagsstämma. Ledningen af bankens affärsverksamhet
handhafves närmast af centralbestyrelsen
i Helsingfors, bestående af en verkställande
direktör och tvänne medlemmar, samt bestyrelserna
vid bankens filialkontor. Dessa äro underkastade
kontroll af bankutskottet, som är sammansatt
af sex ledamöter och lika många suppleanter,
valde bland bolagets delegare. Bolagsstämman
afgör i yttersta hand frågor, hvilka röra bankens
förvaltning och verksamhet öfver hufvud, samt har
att efter försiggången revision meddela bestyreisen
och bankutskottet decharge för förvaltningen eller
vidtaga åtgärder i motsatt syfte. Föreningsbanken
är Finlands första enskilda bank och har i denna
egenskap i väsentlig mån bidragit till att utveckla
landets kreditväsende öfver hufvud. – Näst Finlands
bank är Föreningsbanken landets mest betydande
kreditinstitut, med en efter förhållandena stor
omsättning. Då bankens verksamhet vidtog, hade
densamma, utom hufvudkontoret i Helsingfors,
filialkontor i sju af Finlands städer. Sedan
dess hafva kontorens antal ökats till tjugo. Den 1
Aug. 1866 erhöll Föreningsbanken sedelutgifningsrätt
till ett belopp af 1,500,000 mark, eller hälften
af bankens kontant inbetalta grundkapital. – Af
sedlarna, hvilka lyda å 15, 25 och 100 mark, voro
d. 1 Dec. 1880 utelöpande 1,145,185 mark. – 1862
utgjorde bankens totalomsättning i kredit 25,823,963
mark; de innestående depositionerna uppgingo d. 31
Dec. s. å. till 1,836,690, bruttovinsten utgjorde
148,460 mark och nettovinsten 105,666. 1870 var
bankens omsättning 239,250,421 mark, depositionerna
18,556,215, bruttovinsten 1,088,717 och nettovinsten
469,745 mark. 1880 utgjorde omsättningen i kredit
338,987,027, bruttovinsten 1,133,815 och nettovinsten
665,037 mark. Totalsumman af bankens reservfonder
uppgick 1880 till mer än tre mill. mark, eller till
ett högre belopp än hela aktiekapitalet. Sistnämda
år utdelade banken såsom dividend åt aktionärerna 17
proc. A. J. L.
Förenings- och församlingsfrihet
(Associationsfrihet), statsr., är ett nödvändigt
vilkor för
utvecklingen såväl af samhällslifvet som af
den enskilda verksamheten för de förnuftiga
lefnadsändamålen. Medborgarna måste derför alltid
anses berättigade att, så vidt de ej störa statens
lugn, för alla lofliga ändamåls främjande bilda
föreningar och att församla sig, på sätt dem synes
lämpligt, till öfverläggningar för att främja
enskildt och allmänt väl. Stor är den betydelse,
som de fria associationer egt, hvilka arbetat dels i
religionens, barmhertighetens och odlingens tjenst,
dels till höjande af det materiella välståndet. Likaså
hafva de föreningar, som bildat sig för vigtigare
samhällsreformers genomförande, och de församlingar,
som rådplägat om allmänna angelägenheter,
utöfvat ett ej ringa inflytande. Förenings- och
församlingsfriheten har således varit ett af de
väsentligaste medlen för en fosterländsk andas
lifvande och utbredande i allt större kretsar. Med
hänsyn till de vådor för allmänt lugn och den
förargelse, som en agiterad sinnesstämning
hos en samlad talrik menighet kan åstadkomma,
begynte regeringarna att bestämma vilkoren för
föreningars bildande och sammankomsters hållande. –
I England har man stannat vid att förbjuda sällskap,
i hvilka deltagarnas namn hemlighållas (utom hvad
rör religiösa föreningar och frimurareorden), och
att bestämma stränga straff, om olagligheter begås,
hvarjämte man åt fredsdomaren öfverlåtit att upplösa
församlingen, när han anser sådant nödigt, likasom ock
fredsdomarens koncession fordras för upplåtelse af
lokal åt läsesällskap och debatterande klubbar. Den
opartiska tillämpningen af de ganska stränga lagar,
som äro stadgade för excesser, hvilka begås af dem,
som förenat eller församlat sig, har möjliggjort de
mest storartade demonstrationer med bibehållande af
lagbundna former, lugn och ordning. – Den betydelse
förenings- och församlingsrätten haft för de engelska
samfundsförhållandenas utveckling tilldrog sig
Frankrikes grundlagsstiftares uppmärksamhet. 1791 års
konstitution garanterade det fria utbytet af tankar
och meningar samt tillförsäkrade medborgarna rätt att
samla sig fredligt, utan vapen, med iakttagande af
gällande polislagar. Ehuru det i 1793 års konstitution
stadgades, att denna rätt ej skulle af offentlig
myndighet kunna någon förmenas, och förklarades, att
behöfligheten af en sådan grundsannings uttalande
förutsatte antingen närvaro eller friskt minne
af despotism, så påbjöds genom dekretet af d. 23
Aug. 1795 alla klubbars upplösning. I "Code pénal"
blef sedermera förbjudet att utan styrelsens samtycke
och på andra vilkor, än offentlig myndighet funne
för godt att fastställa, bilda någon association af
mer än 20 personer, hvilkas afsigt vore att förena
sig hvarje dag eller vissa bestämda dagar för att
sysselsätta sig med religiösa, literära, politiska
eller andra ämnen. Denna grundsats har blifvit
tillämpad i senare lagstiftning med afseende på
politiska föreningar, med särskildt förbud för hemliga
sällskap, och gäller ännu. – Efter Frankrikes exempel
hafva flere land (t. ex. Belgien, Holland, Preussen)
i sin statsförfattning infört särskilda bestämmelser
om förenings- och församlingsrätten. – Enligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
