Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fängelsesystem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
100 fångar, på hvilkas lydnad han litade, och förde
dem till den utsedda byggnadsplatsen på Hudsons
strand, der han lät dem lägra sig. Bevakade
och styrde blott af honom, murade och timrade
fångarna, hvilkas antal efter hand ökades,
på sitt eget blifvande fängelse, som raskt
reste sig under deras händer. Samtidigt (1825)
förbereddes ett nytt fruktbringande uppslag inom
fångvårdsreformen genom inrättande i New-York
af en asyl för yngre förbrytare ("House of
refuge for juvenile delinquents"). – Reformen
af Pennsylvanien blodiga kriminallagstiftning,
införandet af cellprincipen i Filadelfia-systemet,
arbetstvånget och den absoluta ensamhetens
modifikation i det auburnska samt slutligen den
särskilda behandlingen af unge förbrytare bilda
utgångspunkten för den utveckling, som under teoriens
och den praktiska erfarenhetens oaflåtliga samverkan
alstrat fångvårdsvetenskapen. Väl hade redan på
1790-talet hertig de la Rochefoucauld-Liancourt
fäst den europeiska allmänhetens uppmärksamhet på
Pennsylvania-systemet, men först efter den allmänna
freden började såväl regeringar som enskilde
rättslärde och filantroper att ifrigt sysselsätta
sig med fångvårdsfrågan, alltid i mer eller mindre
omedelbart sammanhang med reformsträfvandena på
strafflagstiftningens område. Hvilka modifikationer än
de från Amerika lånade principerna undergått, utgöra
dessa dock grundvalen för fängelsereformen i alla
europeiska stater. De märkligaste förändringarna,
hvilka i något olika skepnad återfinnas i
såväl det engelska som det irländska systemet,
äro: cell-inspärrningens begränsning till en
jämförelsevis kortare tid i fängelsestraffets början,
fördelningen af straffbehandlingen i vissa perioder
med en småningom skeende och af fångens uppförande
beroende öfvergång till större och större frihet jämte
afkortning af den ådömda strafftiden, samt slutligen
vilkorlig frigifning. Med största följdriktighet och
ej ringa framgång äro dessa grundsatser tillämpade
i det irländska eller s. k. progressiva systemet,
såsom hvars upphofsmän nämnas Walter Crofton och
dennes föregångare Alexander Maconochie.
Till de hufvudfrågor, som, på skiljaktigt sätt
besvarade, väsentligen karakterisera de särskilda
systemen, knyter sig numera en mängd af andra
spörsmål, som i de rättslärdes skrifter och
fångvårdskongressernas förhandlingar ådraga sig en
alltjämt ökad uppmärksamhet. Dit räknas frågorna
om asyler och åkerbrukskolonier för vanvårdade
barn, särskilda straffanstalter för minderårige
förbrytare, fångarnas religiösa, bokliga och
yrkes-undervisning samt deras andel i sitt arbetes
afkastning, disciplinstraffen för öfverträdelse af
fängelseordningen, fangvaktarepersonalens teoretiska
och praktiska utbildning för sitt kall, de öfver
strafftiden utsträckta påföljder af "medborgerligt
förtroendes förlust" o. d., skyddsföreningars tillsyn
("patronage") och polismaktens uppsigt öfver frigifne,
den centrala fangvårdsförvaltningens befogenhet att
inom lagbestämda gränser, jämka verkställigheten af
ådömdt straff m. m. Såsom föremål för internationel
samverkan har man afhandlat
grundläggandet af en jämförande fangvårdsstatistik,
revision af utlemningstraktaterna samt närmare
förbindelse mellan de särskilda landens
polismyndigheter.
Literatur: John Howard, "The state of prisons in
England and Wales" (1777) och "An account of the
principal lazarettos in Europe" (1789); N. H. Julius,
"Vorlesungen über die gefängnisskunde" (1828);
Lucas, "Du système pénitentiaire" (1830); G. de
Beaumont och Al. de Tocqueville, "Du système
pénitentiaire aux Etats-Unis" (1833); F. von
Holtzendorff, "Das irische gefängniss-system"
(1859); Fr. Bruun, "Om fuldbyrdelse af strafarbeide"
(1867); Beltrani-Scalia, "Il sistema penitenziario
d’Inghilterra e d’Irlanda" (1874); Fr. Lastres,
"Estudios sobre sistemas penitenciarios" (1875);
E. Robin, "La question pénitentiaire" och "Des écoles
industrielies et de la protection des enfants insoumis
ou abandonnés" (1879); F. Desportes och L. Lefébure,
"La science pénitentiaire au congrès de Stockholm"
(1880), samt fångvårdskongressernas förhandlingar och
årsberättelser af d:r Wines, fångvårdssällskapets
i New-York sekreterare. – Tengvall, "Tankar om
fängelse å personer" m. m. (1799); Gerelius,
"Korrektionssystemet eller kriminallagens högsta
tendens" (1825); C. A. L(öwenhielm), "Tankar om
korroektionssystemet och fångvården" (1826);
G. F. Akerhielm, "Några upplysningar och betraktelser
rörande fångvården i Sverige" (1836); Löwenhielm,
"Om kommunalstyrelsen odh penitentiärsystemet"
(1839); Oskar I, "Om straff och straffanstalter"
(1840); C. Livijn, "Promemoria angående Sveriges
försvarslöshetssystem" (1844); E. Sparre,
"Om penitentiärsystemet" (1847); C. O. Brink,
"Historisk öfversigt af fängelsesystemerna samt
svenska lagstiftningen rörande fängelserna" (1848) och
"Berättelse om Englands straffanstalter och fångvård"
(1853); N. A. Fröman,"Det irländska eller Croftonska
straffsystemet" (bilaga till Just.-ombudsm:s berätt.
för 1866); S. R. D. K. Olivecrona, "Om orsakerna
till återfall i brott" (10872), "Åkerbrukskolonien i
Mettray" (1873) och "Åkerbrukskolonien i Val-d’Yèvre
(s. å.); A. von Mentzer, "Anteckningar öfver fängelser
i Danmark, Preussen, Sachsen, Belgien och Holland"
(1872); G. F. Almqvist, "La réforme pénitentiaire"
(s. å.) och "La Suède, ses progrès sociaux et ses
institutions pénitentiaires" (1879); J. Hagströmer,
"Om frihetsstraffen" (i Upsala universitets Årsskrift,
1875), samt åtskilliga Just.-ombudsm:s berättelser.
A. H-n.
I Sverige uttalade sig Lagkomitén för det auburnska
systemet, Lagberedningen åter till förmån för
det filadelfiska. För det närvarande verkställes,
enligt en förordning af år 1857, fängelsestraff
samt straffarbete på högst två år uteslutande i
cell. Den, som undergår straffarbete på längre tid
än två år, skall åter, enligt en förordning af år
1873, der så ske kan, vid bestraffningens början
hållas i cell en sjettedel af den ådömda strafftiden,
likväl icke under sex eller öfver tolf månader. Denna
föreskrift har dock hittills egentligen blott kommit
till användning å manliga stratfarbetsfångar. I
gemensamhetsfängelserna försökte man en tid så
till vida
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
