Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Führich, Joseph von - Fünfhaus - Fünfkirchen - Füred - Fürst, Walther - Fürst, Julius - Fürstenau, slägt - Fürstenberg, slägt - Fürstenberg, 1. Egon VIII - Fürstenberg, 2. Hermann Egon - Fürstenberg, 3. Franz Egon - Fürstenberg, 4. Wilhelm Egon - Fürstenberg, 5. Anton Egon - Fürstenberg, 6. Friedrich Egon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
de s. k. nazarenerna. Få målare hafva derjämte varit
så mångsidigt utrustade i tekniskt afseende som
F. (han målade al fresco, i olja och med vattenfärg,
han litograferade och raderade samt tecknade i
sepia och tusch). Hans styrka låg icke i färgen,
utan är att söka i formens renhet och uppfattningens
allvar. Hans teckning är i högsta grad korrekt och
rör sig med de behagligaste linier. F:s skapelser
äro emellertid visst icke fria från de svagheter,
som i allmänhet vidlåda den kyrkliga konstriktningens
alster: hans bibliska hufvudfigurer äro typiska och
ega för litet af individualitet och kraft. F. var
äfven skriftställare och utgaf bl. a. ett arbete i
4 häften: Ueber kunst, i hvilket han bryter stafven
öfver hvarje annan konstutöfning än den religiösa.
R-n.
Fünfhaus, förstad till Wien, s. v. om denna
stad. Omkr. 40,000 innev. Siden-, ylle- och
bomullsfabriker. Stora hotell och förlustelseställen.
Fünfkirchen (Magyar. Pécs), kunglig fristad och
hufvudort i ungerska komitatet Baránya, vid foten
af berget Meczek. 23,863 innev. (1869), till största
delen magyarer och katoliker. Staden är säte för en
biskop och har sju kyrkor, deribland den af Stefan
den helige grundlagda katedralen, en af de äldsta
och praktfullaste kyrkor i Ungern. Fabriker för
tillverkning af yllevaror, olja, rosaglio, läder
och papper. Handel med tobak, galläpplen och vin. I
närheten ligga marmorbrott och stenkolsgrufvor. – F.,
som är en af Ungerns äldsta städer, kallades fordom
Quinque ecclesiae. Biskopsstiftet grundades 1009.
Füred, by och badort i ungerska komitatet Zala, vid
vestra stranden af Balaton-sjön. Omkr. 7,300 innev.
Fürst, Walther, en af den schweiziska sagans hjeltar,
från kantonen Uri. Enligt sägnen ingick han 1307 med
Werner Stauffacher från Schwyz och Arnold Melchthal
från Unterwalden förbundet på Rütli för att befria
skogskantonerna från de österrikiske landsfogdarnas
tyranni.
Fürst, Julius, tysk orientalist, f. 1805, af
Israelitiska föräldrar, blef 1839 "lector publicus"
och 1864 professor i arameiska och hebreiska språken
vid universitetet i Leipzig. Död 1873. – Hans
hufvudarbeten äro: Kultur- und literaturgeschichte
der juden in Asien (bd I, 1849), Bibliotheca judaica
(1849–63) och Hebräisches und chaldäisches
handwörterbuch über das Alte testament (1857; 3:dje
uppl. 1876).
Fürstenau, berömd tysk slägt af flöjtvirtuoser. –
1. Kaspar F., f. 1772, blef 1788 flöjtist hos
biskopen i Münster och 1794 hos hertigen af
Oldenburg. Död 1819. – 2. Anton Bernhard F., den
föregåendes son, f. 1792, blef 1804 anställd i
Oldenburg, 1817 i Frankfurt am Main och 1820 vid
hofkapellet i Dresden, der han dog 1852. Han var,
liksom fadern, med hvilken han gjorde vidsträckta
konstresor, en fruktsam kompositör och skref äfven två
förträffliga flöjtskolor. – 3. Moritz F., f. 1824, den
föregåendes son, blef 1842 sin faders efterträdare i
hofkapellet i Dresden samt 1852 kustos för konungens
af Sachsen
musikbibliotek, senare äfven lärare vid konservatoriet. Han
har gjort sig känd såsom skriftställare, särdeles
genom arbetet Zur geschichte der musik und
des theaters am hofe zu Dresden (1861–62).
A. L.
Fürstenberg, tysk grefve- och fursteslägt,
härstammar från de forne grefvarna af Urach,
hvilka i 13:de årh. byggde slottet och staden F. i
Schwarzwald. Heinrich (d. 1284), grefve Egon V:s
af Urach son, fick F. i arf och blef stamfader
för ätten F. Denna delade sig i flere grenar, af
hvilka Heiligenberg-grenen 1664 erhöll riksfurstlig
värdighet, hvilken efter denna grens utslocknande
(1716) öfverflyttades på Kinzigthal-grenen. Denna
gren blomstrar nu (1882) i tre furstliga linier, F.,
F.-Pürglitz och F.-Königshof, samt en landtgreflig,
F.-Weitra. Den furstliga slägtens besittningar i
Schwaben mediatiserades 1806.
1. Egon VIII, grefve von F. (Heiligenberg-grenen),
f. 1588, d. 1635, tillhörde en tid andliga ståndet,
men blef 1619 kejserlig öfverste och trädde sedan
i bajersk tjenst. Under Tilly kämpade han mot
Mansfeld och såsom artillerigeneral i kriget
mot danskarna samt utmärkte sig i synnerhet vid
Lutter (1626). Derefter deltog han i Mantuanska
arfföljdskriget (1629–31). 1631 verkställde han
med vapenmakt restitutionsediktets genomförande
i Franken och Würtemberg. S. å. kommenderade
han under Tilly högra flygeln i slaget vid
Breitenfeld. 1634 blef han katolska förbundets
generalfälttygmästare. – 2. Hermann Egon, furst
von F., den föregåendes son, död 1674, erhöll d. 12
Maj 1664 riksfurstlig värdighet. – 3. Franz Egon,
grefve von F., den föregåendes broder, f. 1625, blef
1663 biskop i Strassburg, verkade såsom kurfurstens
af Köln rådgifvare och minister i franskt intresse
och måste lemna Tyskland samt förklarades 1675
i riksakt. När fransmännen 1681 besatte Strassburg,
blef F. åter biskop derstädes. Död d. 1 April 1682. –
4. Wilhelm Egon, grefve von F., kardinal, biskop
af Strassburg, den föregåendes broder, f. 1629,
slöt sig såsom kurfurstens af Köln minister helt
och hållet till Ludvig XIV:s politik och blef på
grund af sina intriger i franskt intresse häktad
och såsom riksförrädare dömd till döden 1674. Han
benådades likväl och försattes genom freden i Nijmegen
1679 i frihet. Genom Ludvig XIV:s inflytande blef
han 1682 biskop i Strassburg, 1686 kardinal och
1688 koadjutor i Köln. S. å. erhöll han, också
genom franskt inflytande, de flesta rösterna vid
valet af kurfurste i Köln, men påfven förklarade
valet ogiltigt, och F. måste 1689 begifva sig till
Frankrike. Der erhöll han abbotsstiften S:t Germain
des Près och Fécamp. Död i S:t Germain des Près
d. 10 April 1704. – 5. Anton Egon, furst von F.,
statsman, son af F. 2, f. 1656, stod i stor ynnest
hos kurfursten August den starke af Sachsen och var
1697–1706 och 1709–11 ståthållare i Sachsen. Han
var en intrigant och obetydlig man. Död 1716. –
6. Friedrich Egon, landtgrefve von F., furstbiskop,
af grenen F.-Weitra, född 1813, blef 1853 ärkebiskop
i Olmütz och kardinal. Död d. 27 Febr. 1880.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
