Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Frankland, Edward - Franklin, Benjamin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Owens College i Manchester och anställdes 1865 i samma
egenskap vid Bergskolan i London. Han har riktat den
organiska kemien med flere vigtiga upptäckter, såsom
upptäckten af metyl och zinketyl. 1853 offentliggjorde
han ett arbete öfver lysgasen och anknöt dervid en
berättelse öfver sina epokgörande undersökningar
öfver tryckets inflytande på lågors lyskraft. Han
var 1868 regeringskommissarie vid undersökningen af
flodernas föroreningar samt lemnade vigtiga bidrag
till vattnets kemi och teknologi. F. har författat
bl. a. Researches on the isolation of the radicals
of organic compounds (1853), Influence of atmospheric
pressure on the light of gas, candle, and other flames
(s. å.), Lecture notes for chemical students (1866;
2:dra uppl. 1870–72) och Composition and quality of
water using for drinking and other purposes.
Franklin, Benjamin, amerikansk statsman och
skriftställare, föddes i Boston d. 17 Jan. 1706. Vid
åtta års ålder sattes han i en latinskola, men togs
snart derifrån till följd af familjens medellöshet för
att gå sin fader tillhanda i hans yrke (ljusstöpning
och såpsjudning). Vid tolf års ålder sattes han i
lära hos en af sina bröder, som var boktryckare,
och gjorde hastiga framsteg i detta yrke. Sina
lediga stunder använde han till nyttig och bildande
läsning. Han försökte sig tidigt såsom författare
och skref artiklar för en tidning, som hans broder
utgaf. Hårdt och orättvist behandlad af denne,
rymde han vid sjutton års ålder från fädernestaden
och begaf sig till Filadelfia (i Okt. 1723),
der han fick anställning hos boktryckaren Samuel
Keimer. På uppmaning af Pennsylvanias guvernör,
William Keith, som lofvade att skaffa honom kredit
i England för uppköp af tryckerimaterial, reste
han i slutet af 1724 till London, men fann snart,
att Keiths löften varit betydelselösa. Efter att ett
par år hafva arbetat å större engelska tryckerier
återvände han hösten 1726 till Amerika. 1728 började
han i Filadelfia en egen boktryckeriaffär, som snart
uppnådde en stor blomstring. 1729 inköpte han den
af Keimer grundlagda "Pennsylvania gazette", som
då hade blott 90 abonnenter, men under F:s ledning
snart blef Amerikas förnämsta tidning. 1732 började
han utgifva sin verldsbekanta folkkalender Poor
Richards almanac, som utgafs i tjugofem år, gick
ut i en upplaga af 10,000 exemplar och utöfvade ett
ofantligt inflytande. Sedan F. vunnit en oberoende
ställning, utvecklade han en storartad verksamhet
för allmännyttiga företag. Inrättandet af det första
lånbiblioteket (1731), den första poliskåren och den
första brandkåren i kolonierna, gatornas stenläggning
i Filadelfia, bildandet af en literär klubb (Junto),
en pennsylvanisk akademi och "American philosophical
society" (1743) – allt detta var hans verk. Han
öfverhopades med offentliga uppdrag och ämbeten (var
fredsdomare, kommunalrådsledamot, öfverpostmästare
m. m.), men sökte aldrig sådana. Samtidigt med sin
omfattande publicistiska och kommunala verksamhet
egnade han sig ifrigt åt naturvetenskapliga studier
och anställde de försök (jfr Elektrisk drake), genom
hvilka han ådagalade
blixtens elektriska natur, och som ledde honom till
uppfinningen af åskledaren. Från denna tid började
akademier och lärda samfund kalla honom till ledamot
och tilldela honom sina utmärkelser. – Under den
senare perioden af sitt lif utöfvade F. en högst
betydelsefull och följdrik politisk verksamhet. Hans
bittra erfarenheter under lärlingstiden hade i sin mån
bidragit till att ingifva honom en liflig motvilja för
all godtycklig makt. Redan på en kongress i Albany,
1754, föreslog han en förbundsförfattning för de
anglo-amerikanska kolonierna under britiska kronans
öfverhöghet. Vid den begynnande striden mellan kronan
och kolonierna sökte båda parterna för sig vinna F.,
som 1757–62 vistades i London såsom Pennsylvanias
agent. 1762 utnämndes han af regeringen till
generalpostmästare för de amerikanska kolonierna. Men
inga lockelser kunde förmå honom att svika sitt
fäderneslands sak. Å nyo sänd till London, 1766,
förfäktade han så eftertryckligt koloniernas
sjelfbeskattningsrätt, att han slutligen af regeringen
afsattes från sin generalpostmästarebefattning och
var nära att blifva häktad. I Maj 1775 återvände han
till Amerika. Vald till medlem af förbundskongressen i
Filadelfia, tog han en verksam del i genomdrifvandet
af oafhängighetsförklaringen (d. 4 Juli 1776) och
reste derefter (s. å.) såsom underhandlare till
Paris. Dels genom sin diplomatiska skicklighet, dels
äfven genom att medelst pressen påverka den allmänna
meningen förmådde han (1778) den franska regeringen
att officielt erkänna Förenta staterna och aktivt
understödja dem i deras frihetskamp. Han qvarstannade
såsom amerikanskt sändebud i Paris, undertecknade
1783 den i Versailles afslutade fredstraktaten med
England och s. å. en handelstraktat med Preussen,
i hvilken grundsatsen om privategendoms okränkbarhet
under krig gjordes gällande. 1785 återkom F. till
Filadelfia, helsad af sina medborgares jubel. 1787
var han medlem af det konvent, som uppsatte Förenta
staternas konstitution. Med resultatet af dess
arbete var han ej i allo nöjd; han var t. ex. emot
tvåkammarsystemet. S. å. stiftade han i Filadelfia
ett af de första samfunden af abolitionister. Såsom
detta samfunds ordförande undertecknade han några
veckor före sin död en petition till kongressen
om slafveriets afskaffande. Detta var hans sista
offentliga handling. Död i Filadelfia d. 17 April
1790. Hans bildstod upprestes 1856 i Boston. –
Utmärkande för F. voro ett skarpt förstånd, ett
outsläckligt kunskapsbegär, en lefvande rättskänsla
och en varm kärlek till menskligheten. Han
utvecklades tidigt till sjelfständigt tänkande. Redan
vid femton års ålder var han tviflare. Läsningen af
apologetiska skrifter mot deismen gjorde honom sjelf
till deist. Denna tidiga brytning med genom uppfostran
inplantade föreställningar beskrifver han sjelf
såsom ej fri från faror i moraliskt hänseende. Dessa
öfvervunnos genom en tidigt mognande insigt om de
sedliga budens af dogmatiska förutsättningar oberoende
allmängiltighet. Från skepticism arbetade han sig
fram till en religiös öfvertygelse, som var byggd
ej på auktoritetstro,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
