Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fourmont, Etienne - Fourmont, Michel - Fourneaux-öarna - Fournel, Jean François - Fournel, Victor - Fournera. Se Furnera - Fourneyron, Bénoit - Fournier, Jacques. Se Benedikt XII - Fournier, Marc Jean Louis, vanligen kallad Marc-Fournier - Fournier, Edouard - Fournier, Hugues Marie Henri - Fournival, Richard de - Fourrure, Fr., herald. Se Foderverk - Fourtou, Marie François Oscar Bardy de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hans arbeten. Han skref bl. a. Grammatica sinica
(1742). – 2. Michel F., fransk orientalist, den
föregåendes broder, f. 1690, d. 1746, var professor
i syriska vid Collége de France och skickades 1727
i vetenskapligt ändamål till Grekland. Der samlade
han ett stort antal gamla inskrifter och manuskript,
men anklagades att af forskarenit hafva förstört
åtskilliga dyrbara lemningar af antik konst och
blef derför återkallad. Han efterlemnade Mémoires,
intagna i "Recueil de l’Académie des inscriptions".
Fourneaux-öarna [-nå-], ögrupp i östra delen af
Bass-sundet, mellan Nya Holland och Tasmania,
upptäckt 1773 af Cooks följeslagare Fourneaux och
sedermera närmare undersökt af Flinders. Största ön
är Flinders-ön l. Patriark-ön.
Fournel. 1. Jean François F., fransk rättslärd,
f. 1745, d. 1820, författade, utom åtskilliga
specialafhandlingar: Histoire des avocats au
parlement de Paris depuis saint Louis jusqu’au 15
octobre 1790 (1813), Histoire du barreau de Paris
dans le cours de la révolution (1816) och L’état de
la Gaule au V:e siècle, à l’époque de la conquête
des Frances (1805). – 2. François Victor F., fransk
skriftställare, f. 1829, har bl. a. skrifvit: Ce
qu’on voit dans les rues de Paris (1858), Du rôle
des coups de bâton dans les relations sociales et
en particulier dans l’histoire littéraire (s.å.),
Curiosités théâtrales anciennes et modernes,
françaises et étrangéres (1859), La littérature
indépendante (1863), Le Danemark en 1867 (1868),
Paris et ses ruines en Mai 1871 (1874), Les rues de
vieux Paris (1879).
Fournera. Se Furnera.
Fourneyron [-närång], Bénoit, fransk ingeniör,
f. 1802, d. 1867, blef 1819 anställd som ingeniör vid
grufvorna i Creuzot, bosatte sig sedan i Paris och
deltog omkring 1848 i det politiska lifvet. Han är i
synnerhet känd genom uppfinningen eller åtminstone
fullkomningen af den hydrauliska maskin, som nu
allmänt kallas den Fourneyronska turbinen, och för
hvilken han 1834 af franska vetenskapsakademien
erhöll ett pris af 6,000 fr. Han skref öfver denna
maskin: Mémoires sur les turbines hydrauliques et leur
application en grand (1841). F. var äfven den förste,
som fann på att släcka eld genom vattenånga.
Fournier [-nie], Jacques. Se Benedikt XII.
Fournier [-nie]. 1. Marc Jean Louis F., vanligen
kallad Marc-Fournier, fransk dramaturg, född i
Genève 1818, död i Saint-Mandé 1879, begaf sig
1838 till Paris, der han blef journalist och
sedan teaterförfattare. 1851 blef han direktör
för teatern Porte-Saint-Martin, hvilken plats han
1854 måste lemna, derför att han, mot stadgarna
för medlemmarna af "Société des gens de lettres",
hade låtit uppföra sina egna stycken på den af honom
styrda scenen. Bland hans arbeten, som hufvudsakligen
utgöras af sensationsskådespel, märkas: Les libertins
de Genève (1848; "Fritänkarna i Genève", 1849;
"Calvin i Genève", s. å.); Paillasse (s. å., tills.
med Dennery; "Pajazzo", 1851) och Manon Lescaut
(1851, tills. med Barrière). – 2. Edouard F., fransk
skriftställare, f. 1819, har genom den versifierade
enaktskomedien Corneille à la butte Saint-Roch
(1862) vunnit sin största triumf som dramatisk
författare. Bland hans öfriga, om stor lärdom
vittnande arbeten må nämnas: La musique chez le
peuple ou l’opéra national, son passé et son avenir
(1847), Souvenirs historiques et littéraires du Loiret
(s. å.), Essai sur l’art lyrique au théâtre (1849),
Histoire des hôtelleries et des cabarets (1850,
tills. med F. Michel), Un prétendant portugais au
XVI:e siècle (1852), Paris démoli, mosaïque de ruines
(1853), Les lanternes, histoire de l’ancien éclairage
de Paris (1860), L’esprit dans l’histoire, recherches
et curiosités sur les mots historiques (1856) och
Histoire de Pont Neuf (1861). – 3. Hugues Marie Henri
F., fransk diplomat, föddes i Paris d. 29 Juli 1821,
blef 1844 tjensteman vid utrikesministeriets arkiv,
1848 attaché vid beskickningen i Karlsruhe,
1851 andre legationssekreterare i Petersburg,
1852 legationssekreterare i Hannover och 1854 i Haag,
1857 förste legationssekreterare i Frankfurt am Main,
s. å. i Madrid och 1859 i Petersburg. Den 17 Okt.
1862 utnämndes han till ministre plénipotentiaire
i Stockholm. Den 26 Febr. 1872 förflyttades han
till samma befattning i Rom. På denna plats råkade
han i en uppseendeväckande konflikt med franske
ambassadören hos påfven, Bourgoing, med anledning af
några fartygsofficerares tillämnade nyårsuppvaktning
d. 1 Jan. 1873. Bourgoing ingaf sin afskedsansökan,
men F., som personligen värderades mycket högt af
Viktor Emanuel, stannade qvar och bibehöll på den
klerikale franske konseljpresidenten de Broglies
enständiga uppmaning sin post äfven några månader
efter Thiers’ fall (i Maj 1873). 1877 mottog
han ambassadörsposten i Konstantinopel, hvilken
ställning det orientaliska kriget gjorde synnerligen
grannlaga. Han tjenade der väl Frankrikes
intressen och förvärfvade sig stort anseende bland
sina diplomatiska kolleger. I Jan. 1879 blef
F. senator.
Fournival, Richard de, fransk trubadur från 13:de
århundradet, död omkr. 1260, var prest, men tog icke
dess mindre Ovidius till sitt poetiska mönster. Hans
förnämsta arbeten äro Le bestiaire d’amour, utmärkt
för rik inbillningskraft (utgifvet af Hippeau,
1860) och ett latinskt skaldestycke, som under 16:de
århundradet öfversattes på franska af Jean Lefèvre,
under namnet La vieille ou les dernières amours
d’Ovide (utgifvet af H. Cocheris, 1861).
Fourrure [-ryr], Fr., herald. Se Foderverk.
Fourtou, Marie François Oscar Bardy de F.,
fransk statsman, född 1836, var advokat och under
kejsardömets senare år mär i sin födelsestad,
Ribérac. Invald i Nationalförsamlingen d. 8
Febr. 1871, tog han plats bland bonapartisterna
i högra centern. Den 8 Dec. 1872 kallades han
af Thiers till minister för allmänna arbeten,
blef vid kabinettets nybildande (d. 19 Maj 1873)
kultusminister, men afgick vid Thiers’ fall jämte
hela kabinettet d. 24 Maj. Vid ministèren Broglies
ombildande d. 26 Nov. s. å. öfvertog F. ministeriet
för allmänna undervisningen, kyrkoärendena och sköna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
