Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fougt, Henrik - Fougte. Se Fogde - Fould, Achille - Foullon, Joseph François - Foulques. Se Folquet - Fouqué, Heinrich August, baron de la Motte- - Fouqué, Friedrich Heinrich Karl, baron de la Motte- - Fouquet, Jean - Fouquet, Nicolas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
svenska pressen genom den för sin tid särdeles goda
redaktionen af de senaste årgångarna af "Stockholms
veckoblad" (1774–79) samt genom utgifvandet af
"Svenska Masquen" (1774). Han offentliggjorde dessutom
en öfversättning från engelskan: "Beskrifning öfver
de engelska colonierne i Nord-America" (1777), den
första skrift på svenska rörande Förenta staterna i
deras helhet. F. dog i Stockholm d. 1 Dec. 1782. Han
var sedan 1762 gift med Elsa Momma, född i Stockholm
d. 14 Dec. 1744, ett ovanligt begåfvadt och vittert
fruntimmer, som efter mannens död med utmärkt
skicklighet förestod k. tryckeriet till i Aug. 1811,
då hon öfverlemnade det åt sin son. Hon tillhörde sin
tids förnämare umgängeskretsar och var bl. a. en af
de mest ansedda ledamöterna i Amarant-orden, der hon
höll åminnelsetal öfver fruarna Schröderheim och Théel
(sedermera utgifna af trycket). Hon afled i Stockholm
omkr. 1815. -rn.
Fougte. Se Fogde.
Fould [foul], Achille, fransk statsman, född 1800,
var son till en rik judisk bankir och öfvertog
efter fadern ledningen af det bekanta bankirhuset
"Fould, Oppenheim et comp.". 1842 blef F. medlem af
deputeradekammaren, der han gällde som auktoritet i
finansfrågor, 1848 invaldes han i nationalförsamlingen
och öfvertog vid bildandet af det bonapartistiska
kabinettet d. 31 Okt. 1849 finansportföljen, som han
behöll till d. 14 Okt. 1851. Efter statsstrecket d. 2
Dec. 1851 blef han å nyo finansminister, men afgick
redan i Jan. 1852 till följd af förordningen om de
orléanska godsens indragning. S. å. utnämndes han
emellertid till senator och statsminister samt bidrog
i hög grad genom sitt ordnande af kreditförhållandena
att stärka kejsaredömets ställning. 1860 afgick
han som statsminister, men kallades 1861 å nyo
till finansminister, och qvarstod såsom sådan till
d. 19 Jan. 1867. Under denna tid genomförde han
1863 en konvertering af 41 /2-procentslånet till 3
procent. Död 1867.
Foullon [-lång], Joseph François, ett af den
franska revolutionens första offer, f. 1715,
var först generalintendent vid den franska armén
under sjuåriga kriget (1756–63), blef sedan 1771
finans-intendent samt utnämndes d. 11 Juli 1789 till
general-kontrollör, efter Necker. Denna utnämning
väckte en liflig harm hos folket, af hvilket han länge
varit hatad till följd af sina skamlösa utpressningar
under kriget. Den 22 Juli greps han af massan samt
hängdes vid en lyktpåle. Hans hufvud bars i triumf
genom gatorna med en hötapp i munnen, emedan man,
sannolikt med orätt, beskyllde honom för att under
en föregående hungersnöd hafva yttrat: "om packet
icke har bröd, kan det äta hö".
Foulques. Se Folquet.
1. Fouqué [-ke], Heinrich August, baron de la
Motte-F., preussisk general, härstammade från en utvandrad
fransk familj och föddes i Haag 1689. F. blef
1729 kompanichef i "gamla Dessauerns" regemente
af jättar, vann i hög grad dåvarande kronprinsen
Fredriks (sedermera Fredrik II:s) gunst samt deltog
såsom regementschef i första schlesiska kriget
(1740–42). F.
steg 1751 till generallöjtnant och utmärkte sig
mycket i sjuåriga kriget (1756–63), hvarunder han
1759 utnämndes till general af infanteriet. Den 22
Dec. 1757 vann han en seger vid Landshut, men blef
d. 23 Juni 1760 på samma ställe anfallen af en tre
gånger öfverlägsen österrikisk styrka under general
Laudon och råkade i fångenskap, ur hvilken han lösgafs
först efter krigets slut. Död 1774. C. O. N.
2. Fouqué [-ke], Friedrich Heinrich Karl,
baron de la Motte-F., den föregåendes sonson,
tysk skald, föddes 1777 i Brandenburg. Han blef
militär och deltog i frihetskriget 1813, men fick
sistnämnda år, på grund af svag helsa, afsked som
major. Död 1843. F. uppträdde först, under namnet
"Pellegrin", med dikter, romaner och skådespel efter
spanska mönster, men vände sig derefter till de
nordiska sagorna och den gammal-tyska diktningen,
hvilka utöfvade stort inflytande på hans följande
författareskap. Den dramatiska dikten Sigurd der
schlangentödter (1809) var den första, som han utgaf
under sitt eget namn. Den fina, djupsinniga sagan
Undine (1811; 21:sta uppl. 1874; "Undine", 1819;
flere uppl.) och riddareromamen Der zauberring
(1813) rönte ett entusiastiskt bifall. "Undine"
är likväl det enda, af F:s arbeten, som fortfarande
läses med nöje. Bland hans öfriga skrifter märkas:
den romantiska hjeltedikten Corona (1814), Die
fahrten Thiodolfs (1815), det historiska eposet
Bertrand du Guesclin (1821), Der sängerkrieg auf
der Wartburg (1828) och författarens egen sällsamma
Lebensgeschichte (1840). F. var en af de mest
framstående tyske romantikerna. Han var aristokratisk
till sina tänkesätt. Religiositet och galanteri äro
i hans dikter starkt framträdande drag. Hans fantasi
är rik och kraftig. F. ombesörjde sjelf en upplaga af
sina Auserwählte werke (1841). – F:s hustru i andra
giftet, Karoline v. Briest, f. 1773, d. 1831, skref
åtskilliga romaner, som tilldrogo sig ganska mycken
uppmärksamhet. Äfven hans tredje maka, som ännu lefver,
har uppträdt som romanförfattarinna.
Fouquet [-ke], Jean, fransk målare under
1400-talet (då det franska måleriet stod
under inflytande af den flandriska konsten),
Ludvig XI:s hofmålare, f. omkr. 1415 i Tours,
d. omkr. 1480, var en miniatyrmålare med underbart
fin detalj och utbildadt sinne för återgifvande
af det verkliga lifvet. Särskildt utmärker han
sig för en slående tydlighet i uttrycket. F. kan
betraktas som den siste målaren i gotisk stil i
Frankrike; men derjämte var han i flere hänseenden
målsmannen för den äfven der gryende renaissancen
och förenade med den flandriska riktningen en
afgjord böjelse för motiv från den italienska
konsten, visande sig i synnerhet i klassiska
arkitekturmotiv med dekorerande amoriner och kransar.
C. R. N.
Fouquet [-ke], Nicolas, fransk finansman,
föddes 1615, blef 1650 generalprokurator
vid Paris-parlamentet och 1652 finansminister
(surintendent des finances). Han lyckades någon tid
dölja bristen i statskassan; men när den slutligen
upptäcktes, anklagades han för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
