Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fortplantning. 1. Zool. - Fortplantning. 2. Bot. - Fortplantningsblad. Se Blad, sp. 647 - Fortplantningscell. Se Befruktning - Fortplantningshastighet, fys.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
groddkorn), hvilka organisera sig till nya individer. Hos
gregarinerna upplöser sig hela moderkroppen i
groddkorn, hos trematoder och sporocyster endast
en del af densamma, hvilken del hos infusorier,
cecidomyia-larver m. fl, utvecklar sig till
ett särskildt fortplantningsorgan. – Den
könliga fortplantningens enklaste form står
nära groddbildningen, enär äfven här utbilda sig
groddceller, hvilka dock äro af tvänne skilda slag
(kön), honceller eller äggceller och han-celler
l. sädesceller, stundom innehållande spermatozoer
(jfr Befruktning). Hos lägre djurformer utveckla
sig de båda olika könsorganen hos samma individ
(hermafroditer), särdeles hos djur, som lefva
enstaka (intestinalmaskar, binnikemaskar), eller
som hafva inskränkt rörelseförmåga (landsnäckor,
sniglar, ostron), och befruktningen försiggår inom
individen genom att de olika organen ligga bredvid
hvarandra, hafva gemensam utförsgång o. s. v. Hos
andra hermafroditer deremot ligga de särskilda
könsorganen så långt ifrån hvarandra, att någon
sjelfbefruktning ej kan ega rum, utan endast
vexelbefruktning, så att den ena hermafroditen
befruktar den andra, och båda göra tjenst på en gång
som hannar och honor. Af sådana hermafroditer uppstå
skilda kön genom det ena organets förkrympning, såsom
hos Distomum haematobium, hvilken sålunda bildar en
öfvergång till de skildkönade. Särdeles märkvärdigt
och förmedlande öfvergången mellan den okönliga och
könliga fortplantningen är det förhållande, som
fått namn af partenogenesis, och som består deri
att äggen hos en tydligt utbildad hona spontant
utveckla sig utan föregående befruktning. Detta
inträffar hos åtskilliga insekter såsom hos bin,
psychider, bladlöss. Hos bidrottningen l. visen
blifva somliga ägg befruktade, andra icke; af de
förra utveckla sig arbetsbin och visar, af de senare
blott drönare. (Se Bi). Hos bladlössen, som eljest
äro digena, förekomma särskilda, genom befruktning
af ägg uppkomna generationer, hvilka, byggda som
honor, utan befruktning föda lefvande ungar; af
dessa utbilda sig åter i första ledet eller ett
senare led skildkönade individer. – Hos ryggradsdjuren
och menniskan sker all fortplantning genom samverkan
mellan tvänne individer af fullt utprägladt olika kön,
men denna differensering i skilda kön sker först
småningom under det embryonala lifvet. Under ett
tidigare stadium af detsamma träffar man vanligen
anlag till organ af båda slagen (således anlag till
hermafroditism). Sedermera utbildar sig blott det ena
slaget, under det att det andra förkrymper. Endast,
undantagsvis utveckla sig båda tämligen lika, och
då uppstår verklig hermafroditism. – 2. Bot. Inom
växtriket, liksom inom djurriket, eger fortplantning
rum på två olika sätt, nämligen dels på könlös,
neutral, väg, dels genom befruktning. I förra fallet
alstras blott ett slags fortplantningsceller (eller
cellkomplex), hvilka ega förmåga att sjelfständigt –
utan föregående påverkan af andra celler – gro och
gifva upphof till nya individer. I senare fallet
fordras samverkan af två (eller flere) celler för
åstadkommande af den nya individen.
Oftast äro de vid befruktningen samverkande cellerna
af två väsentligen olika slag, nämligen större,
föga eller icke rörliga, honliga, och mindre,
hanliga, hos kryptogamerna försedda med stark
rörelseförmåga. Hos vissa lägre växter, t. ex. en
del alger och svampar, äro dock de i befruktningen
deltagande cellerna hvarandra fullkomligt lika,
så att någon könsskilnad hos dem ej förekommer
(Se Befruktning). – De allra lägsta växterna,
t. ex. nostocacéerna, bakterierna och jästsvamparna,
fortplanta sig uteslutande på neutral väg. Det
öfvervägande flertalet af alger och svampar samt
alla mossor och ormbunkar fortplanta sig såväl genom
befruktning som på neutral väg. Hos ett mindre antal
alger och svampar, t. ex. diatomacéer, desmidiéer
och äkta mögelsvampar (Mucorineae), är, såsom ofvan
antyddes, befruktningen ännu ej könlig (benämnes
konjugation eller kopulation), men hos alla de öfriga
är könsskilnaden mellan befruktningscellerna skarpt
utpräglad. Goda grunder tala för det antagandet att
den hos de högre organiserade växterna förekommande
könliga befruktningen utvecklat sig ur den rent
neutrala fortplantningen, sådan den ännu förekommer
hos de allra lägsta växterna, genom konjugationen
och svärmcell-kopulationen såsom mellanstadier. –
Hos de allra flesta af de ofvan nämnda växterna, som
fortplanta sig såväl neutralt som genom befruktning,
eger det förhållandet rum att den neutrala
fortplantningen är bunden vid vissa individer,
under det att befruktningsfortplantningen tillhör
andra. Dervid omvexla oftast neutrala individer
och de, som ega befruktningsfortplantning – de
sexuella –, med hvarandra på ett mycket regelbundet
sätt, så att exempelvis hvarannan generation i
individens regelrätta utvecklingskedja är neutral
och hvarannan sexuel. Detta utvecklingssätt plägar
kallas generatiönsvexling (se d. o.). – Hos de
högsta växterna, fanerogamerna, förekommer enligt
regeln blott ett slags fortplantning, naturligtvis
af det högsta slaget, könsbefruktningen. Någon
generationsvexling eger således der ej rum. Att jämte
den regelmässiga fortplantningen genom befruktning
individförökning hos en del fanerogamer kan ske
genom egendomliga knoppar, de s. k. groddknopparna,
torde ej böra lemnas onämdt. På liknande sätt
förhåller det sig hos många ormbunkväxter och
nästan alla mossor. Äfven hos många alger och
svampar förekomma förökningsorgan, som ej tillhöra
den slutna generationskretsen, och som äro analoga
med de högre växternas groddknoppar, fastän af en
vida enklare byggnad. Jfr Gonidier, Sporer och Frö.
1. F. B. 2. V. W.
Fortplantningsblad. Se Blad, sp. 647.
Fortplantningscell. Se Befruktning.
Fortplantningshastighet, fys., det vägstycke,
som en från partikel till partikel meddelad
rörelse fortskrider under tidsenheten, vanligen
en sekund. Sålunda talar man om ljusets,
ljudets och andra vibratoriska rörelsers
fortplantningshastighet. Dennas storlek beror på
beskaffenheten af det medium, som fortplantar
rörelsen, särskildt på dess elasticitet och
täthet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
