Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Floding, Per Gustaf - Flodkräftslägtet - Flodman, Johan Kristoffer - Flodman, Anders August Eugen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ombildningen af k. målare- och
bildhuggareakademien. Han hade då under flere
år föreläst der, bl. a. 1770 "öfver några delar
af kostymen hos de gamla grekiska och romerska
folkslagen", samt uppsatt det förslag till statut,
som i hufvudsak vann K. M:ts stadfästelse. Men
inom kort lärer oenighet hafva uppkommit mellan
F. och hans medbröder i akademien, och särskildt
tyckes ett mycket spändt förhållande mellan honom
och Adelcrantz länge hafva egt rum. Man påstod,
att F. ej med synnerligt nit skött sin syssla,
hvadan akademien på sitt förslag till stat för
1778 upptog F:s lön till blott hälften af de
andra professorernas och i Dec. 1777 fråntog honom
sekreteraresysslan samt rättigheten att deltaga i
akademiens rådslag. Striden fortsattes, då akademien
året derpå afstyrkte allt vidare understöd till F:s
gravyrskola, hvaraf följden ock blef att hans lön
och den dittills af akademien bestridda hyran för
samma skola 1779 indrogos. Oenigheten nådde sin höjd,
då F. 1782 hos k. kammarrevisionen anhöll om att
blifva befriad från allt ansvar för sin delaktighet
i förvaltningen af akademiens medel och i ett kort
derpå ingifvet memorial ej otydligt lät förstå, att
tillgångar till ej ringa belopp spårlöst försvunnit
ur akademiens räkenskaper från 1768 till 1777 års
slut. Derom utspann sig en vidlyftig rättegång,
hvars alla handlingar F. lät trycka, och först genom
K. M:ts utslag på hans besvär af d. 23 Mars 1784
blef denna afgjord så, att besvären underkändes,
och han sjelf för vanvördigt skrifsätt ålades en
lindrig plikt samt att undfå tjenlig och allvarsam
föreställning med åtvarning "att hädanefter med
mera saktmodighet och tillbörlig aktning sig emot
akademien uppföra". I hufvudsak, eller hvad vidkom
förvaltningen af akademiens tillgångar och det
förvirrade skick, hvari dess räkenskaper befunno
sig, synes emellertid F. ej haft alldeles orätt. –
Sedan denna tid försvinner han fullkomligt från
skådeplatsen. Han afled i Stockholm d. 17 Okt. 1791. –
Som kopparstickare intager F. ett af de förnämsta
rummen inom Sveriges konst. Det är isynnerhet genom
sina rena grafstickelsarbeten, Allegorien öfver
Adolf Fredrik, Den öma modren, Sofvande flicka, efter
Deshayes, samt de präktiga porträtten af Gustaf III,
Gustaf I, Roslin och grefvinnan Tessin, som han inlagt
mycken förtjenst. Han förde sin stickel med fulländad
säkerhet, ehuru en viss torrhet i behandlingen är
märkbar, samt elegans och lätthet ej hålla jämna steg
med fastheten. De fina "gravures au lavis", som han
utförde efter sin nyuppfunna metod, återgifva ganska
fullkomligt karakteren af laverade handteckningar,
men metoden hade för liten praktisk betydelse för
att vinna någon vidsträcktare tillämpning. Minst
lycklig var han i enbar etsning, såsom i bladet Le
ravissement des sabines (1775). Äfven hans planschverk
Solemniteter, som föreföllo i Stockholm, åren 1771 och
1772 är af underordnadt värde ur konstsynpunkt. Efter
sin hemkomst utförde F. egentligen ej många blad,
och från omkring 1780 upphörde hans verksamhet, så
vidt kändt är, fullständigt. – Det har förut blifvit
nämndt, att den af honom stiftade
gravyrskolan ej blef af egentligt inflytande på
konstutvecklingen i Sverige. I denna skola utbildades
blott några medelmåttiga ynglingar, såsom J. L. Caton
och Joh. Snack, hvilkas senare arbeten ej synnerligen
utmärka sig. Alla öfriga mera framstående gravörer
på F:s tid, en Akrel, Gillberg, Martin m. fl.,
hade utbildat sig fullkomligt oberoende af honom.
-rn.
Flodkräftslägtet, Astacus, zool., hörande till
långstjertarnas familj (Macroura) och tiofotingarnas
afdelning (Decapoda) ibland kräftdjuren, är utmärkt
bl. a. genom det främre, med klor försedda benparet,
det trekantiga pannutskottet, den femte rörliga
ringen på hufvudbröstet o. s. v. Dithörande kräftdjur
lefva i sött vatten och räkna i Europa omkring 10
arter, bland andra den i Skandinavien förekommande
vanliga flodkräftan, A. fluviatilis, hvilken finnes
i Sverige så nordligt som i Värmland och Dalarna
samt Helsingland. I detta sistnämnda landskap har
hon emellertid nyligen blifvit inplanterad. Hon är
mera sällsynt vid kusterna än inne i landet, der
hon allra bäst trifves i rinnande vatten, floder,
åar och bäckar. Synnerligen god trefnad finner hon
på lerig och stenig botten, emedan hon der har lätt
att gömma sig vid faror och utan svårighet gräfver
sig gångar och hålor i leran. Om dagen håller hon
sig oftast gömd, men på aftonen, ifrån solnedgången
till midnatt, är hon i rörelse för att skaffa sig
föda. Hon är mycket glupsk och förtär begärligt både
djur- och växtämnen. Den gängse föreställningen att
hon skulle vara särdeles begifven på ruttnande kött
bestrides från åtskilliga håll. Utom åtskilliga
fiskar har hon äfven andra fiender, bland hvilka
uttern torde vara den farligaste. Flodkräftan, som
blir omkring 18 cm. lång och i lefvande tillstånd har
en grönbrun färg, blir vid kokningen röd och lemnar
en välsmakande föda. Bäst säges köttet vara i de
månader, hvilkas namn innehålla bokstafven r. Genom
oförståndigt fångstsätt hafva dessa djur nästan helt
och hållet utrotats i vissa trakter. – En färglös art,
A. pellucidus, af 6 cm. längd, lefver i mammuthålan
i Kentucky. J. G. T.
Flodman, Johan Kristoffer, prest, katekesförfattare,
född i Linköping d. 22 Mars 1794, blef student i
Upsala 1813 och filosofie magister 1821. Efter att i
några år hafva egnat sig åt skolundervisning lät han
prestviga sig 1829, blef 1830 komminister i Skönberga
och 1836 i Södra Vi samt 1843 kyrkoherde i Herrestad
och Källstad i Östergötland. Död i Herrestad
d. 3 Juli 1870. – F. är mest känd som författare
till den på sin tid allmänt begagnade katekesen,
Hjelpreda för menige mans barn vid inhemtandet af
christendomskunskapen, af K. Mjit belönad med högsta
priset bland täflingsskrifter för folkskolorna och
folkskoleseminarierna samt utgifven i 8 olika upplagor
(1849–1866). Bland hans öfriga arbeten märkas Tros-
och lefnadsspegel (1851), "Psaltaren", öfversättning
och utläggning (1858–59), "Urval af bibelspråk och
psalmverser" (1860).
Flodman, Anders August Eugen, skriftställare, född
i Norrköping d. 3 Juli 1835, blef student i Upsala
1854. Redan tidigt idkade han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
