Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Finland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
valdistriktet bosatt finsk man och att under de
tre sist förflutna åren hafva varit i landet
skattskrifven. Den, som är ställd under
förmynderskap, gjort konkurs, blifvit dömd
för vanfrejdande brott eller för olagligheter
vid landtdagsval, har derigenom förlorat sin
valrätt. Valbar till landtdagsman i ofrälse stånd
är hvarje valberättigad, blott han uppnått 25 års
ålder och bekänner kristen troslära. Valbarheten är
ej begränsad till valdistriktet. För rättigheten att
vara representant inom adeln gälla enahanda allmänna
vilkor, som för valbarhet i ofrälse stånd. Vid
den senaste landtdagen (1877–78) var antalet
landtdagsmän inom adeln omkr. 100, i presteståndet 35,
i borgareståndet 44 och i bondeståndet 59. Ståndens
ordförande, i de ofrälse stånden kallade talmän, hos
adeln landtmarskalk, nämnas af monarken, dock med det
undantag att ärkebiskopen är sjelfskrifven talman
i presteståndet. Alla ärenden beredas af utskott,
sammansatta af lika många medlemmar från de särskilda
stånden. Hvart stånd arbetar, enligt regeln, skildt
för sig, likväl kunna gemensamma öfverläggningar
af alla stånden ega rum, om ett stånd önskar det,
och något af de öfriga biträder denna önskan. Vid
dessa gemensamma sammanträden, der äfven Senatens
ledamöter ega närvara, fattas dock icke något beslut;
detta sker ståndsvis.
Lagstiftningsmakten tillkommer kejsaren-storfursten
och ständerna gemensamt: initiativet tillhör
emellertid endast monarken, utom då lagen gäller
bevillning eller statsbanken, i hvilka fall äfven
ständerna hafva initiativrätt, hvarförutom kyrkomötet
eger föreslå kyrkolag. För stiftande eller ändring af
grundlag erfordras alla fyra ståndens samstämmiga
beslut. Sådan fråga kan lemnas hvilande till
följande landtdag. Anslags- och bevillningsärende
kräfver jämväl alla ståndens godkännande; men om
detta icke ernås, hänskjutes ärendet till afgörande
i s. k. förstärkt utskott, som består af femton
medlemmar af hvarje stånd och hvilket med ständernas
rätt afgör frågan. Alla öfriga frågor afgöras genom
tre stånds beslut. Stanna två stånd mot två i fråga,
som ej får förfalla, hänskjutes dess afgörande
till förstärkt utskott. – Till den allmänna eller
egentliga lagstiftningens område höra: grundlagar och
ståndsprivilegier, civil- och kriminallag, ekonomisk
lag till den omfattning, hvari den ingår i 1734
års lag, kyrkolag, sjölag, lagstiftningen angående
grunderna för landets härväsende, dess myntväsende
och statsbanken samt slutligen alla skattelagar,
utom tulltaxan. Utan ständernas medverkan är
monarken berättigad att stifta lag, eller, rättare
sagdt, utfärda förordningar i administrativa
ämnen, d. v. s. för lagarnas verkställighet och
statsförvaltningens handhafvande. Gränsen för
denna administrativa lagstiftningsmakt är icke i
grundlag närmare bestämd, hvarför i tvifvelaktiga
fall presumtionen städse är för behöfligheten af
ständernas medverkan. Sedan monarken sanktionerat
ständernas beslut, utfärdas lagen genom Senaten. –
Ständerna ega rätt att genom petitioner framställa
landets önskningar rörande hvilket föremål som hälst
af statens verksamhet. – I fråga om statsförvaltningen
må följande
omständigheter framhållas. Monarken är i utrikesärenden
icke bunden att inhemta ständernas bifall; dock kan
lag icke ändras genom folkrättsligt fördrag. Till
följd af F:s förening med Ryssland har den ryske
rikskanslern att handlägga äfven de F. gällande
utrikesärendena, dervid vägledd af Senatens
utlåtande. – I statshushållningen gäller delvis
samverkan af monark och ständer. De ordinarie
statsutgifterna bestämmas af monarken ensam, så
vida de ordinarie inkomsterna dertill förslå. När
extra tillgångar af ständerna äskas, besluta
dessa tillika angående medlens användning. Den
på ständerna ankommande delen af statsregleringen
omfattar, enligt regeln, en tid af fem år. Men vid
den årliga statsbudgetens uppgörande införes äfven
ständernas finansbeslut pro rata för år. Senaten
insänder årligen i November statsförslagen (budgeten)
för följande år till monarkens stadfästelse. Den
allmänna regeln att beskattningen å folkets vägnar
utöfvas af ständerna är underkastad det undantag att
(sedan 1772) tullafgifterna bestämmas af monarken
ensam. Statslån få icke upptagas utan ständernas
samtycke. Statens domänlägenheter tillgodogöras
genom utarrendering. De få icke säljas utan
ständernas samtycke. Kronoskogarna, omkr. 138,000
qvkm. i vidd, förvaltas omedelbart för statens
räkning. Samtliga statens jernvägar, för närvarande
(1881) utgörande en sträcka af 840 km. (oberäknad den
under byggnad varande, omkr. 270 km. långa, linien
Tammerfors–Vasa), förvaltas af en jernvägsstyrelse,
enligt instruktioner af regeringen. En särskild
ingeniörkår har till uppgift att bygga kanaler och
leda sjösänkningsarbeten m. m. dyl. – Den lokala
statsförvaltningens hufvudområden äro de åtta länen:
Nylands, Åbo och Björneborgs med Åland, Tavastehus,
Viborgs, S:t Michels, Kuopio, Vasa samt Uleåborgs
län. (I historiskt hänseende har F. af gammalt varit
deladt i 9 landskap: Karelen, Savolax, Tavastland,
Nyland, Egentliga F., Satakunta, Österbotten, Kemi
och Torne lappmark samt Åland.) Såväl ärenden rörande
ordning och säkerhet, vägbyggnad och skjutshållning,
ekonomisk förvaltning och kommunalväsende, som
ock uppbörds- och andra finansärenden handläggas af
länsstyrelserna, i spetsen för hvilka stå guvernörerna
(med enahanda kompetens som landshöfdingarna i
Sverige). Hvarje län består af ett antal härad,
hvilka äro uppbörds- och polisområden, och
som ytterligare delas i länsmansdistrikt. Den
borgerliga kommunens område sammanfaller vanligen
med den kyrkliga församlingens. Stads- och
landskommunernas beslutanderätt i deras ordnings-
och hushållsangelägenheter är inskränkt endast så
till vida, att frågor angående upptagande af lån
på längre tid, afyttring af kommunal fastighet samt
antagande af vissa ordningsstadgar underställas dels
Senatens, dels guvernörens stadfästelse. – I kyrkligt
hänseende omfattar F. tre biskopsstift: Åbo ärkestift
samt Borgå och Kuopio stift. Hvarje stift är deladt
i prosterier, och i spetsen för hvart och ett af
dem står en kontraktsprost. – Lagskipningsområden i
första instans äro städerna och domsagorna, de senare
till antalet 59, en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
