Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Filosofiens historia - Filosofiska stenen l. De vises sten - Filostratos (Philostratus), Flavius, den äldre - Filotas - Filoxenos (Philoxenus) - Filt - Filter - Filtrat - Filtrera
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
filosofiska forskningen i Sverige från slutet
af adertonde århundradet" (I. 1, 2, 1873–75), och
S. Ribbing, "Genetisk framställning af Platos idélära"
etc. (1861; 2:dra uppl. 1872). L. H. Å.
Filosofiska stenen l. De vises sten. Se Alkemi.
Filostratos (Lat. Philostratus), Flavius F. den
äldre, grekisk rhetor och sofist från Lemnos, lefde
från slutet af 2:dra årh. till fram emot midten af
det 3:dje och tillhörde en tid kejsarinnan Julia
Domnas lärda omgifning i Rom. Han efterlemnade
biografier (bl. a. "Apollonios’ från Tyana lefnad"),
en beskrifning öfver en samling taflor (iEikones, i
två böcker) samt 73 Epistolai (bref). Hans dotterson,
Filostratos den yngre, äfvenledes rhetor och
sofist, vistades för det mesta i Athen och dog på
Lemnos 204. Af dennes skrifter finnes qvar endast
ett verk, Eikones, underlägset morfaderns arbete med
samma titel. Det är intaget i den af Kayser (1870–71)
utgifna upplagan af samtliga de skrifter, som finnas
i behåll af den äldre F.
Filotas (Lat. Phil-), två macedoniska krigare. 1. F.,
son af Parmenion, ungdomsvän till Alexander
den store, deltog med utmärkelse i hans tidigare
fälttåg, men ådrog sig snart konungens vrede genom
att öppet lägga i dagen sitt ogillande af dennes
öfvermod. Med anledning af en sammansvärjning,
om hvilken F. haft kännedom utan att yppa den,
ställdes han inför krigsrätt och dömdes till döden
(329 f. Kr.). – 2. F., en annan af Alexander den
stores fältherrar, nämnes såsom befälhafvare öfver
besättningen i Kadmeia (339 f. Kr.), deltog sedermera
med utmärkelse i det persiska fälttåget och erhöll
efter Alexanders död ståthållareskapet i Cilicien.
A. M. A.
Filoxenos (Lat. Philoxenus), grekisk dityrambdiktare
från Cythera omkr. 400 f. Kr., besökte en mängd
städer i Grekland, Italien och på Sicilien, öfver
allt föreläsande sina dikter. Hos Dionysios den äldre
i Syrakusa var han en gerna sedd gäst, men genom ett
ofördelaktigt omdöme om dennes dikter ådrog han sig
hans vrede och inspärrades i stenbrotten, från hvilka
han dock sedermera frigafs. Han dog i Efesos
(380).
A. M. A.
Filt, tekn., ett genom sammantryckning, gnidning,
klappning eller borstning, under inflytande af värme
och fuktighet, frambragt tyg af djurhår. – Möjligheten
af filtning beror på den beskaffenhet hos hår af vissa
däggdjur att de på ytan äro försedda med små utväxter
eller hakar, som gripa in i hvarandra, då håren
sammanpressas. Bäst filta sig får- och vicuñaull. Hår
af hare, kanin och bäfver måste först undergå en
förberedande behandling genom betning med en lösning
af qvicksilfver i salpetersyra. Filt nyttjas i Europa
förnämligast till hufvud- och fotbeklädnad, hos
asiatiska folk äfven till mantlar, tältduk o. s. v. En
i Amerika uppfunnen filtduk förfärdigas till betydlig
längd och bredd på det sätt, att håren behandlas
medelst ett slags kardmaskin, hvarigenom de hopbokas
till lösa vaddar, som sedan läggas öfver hvarandra och
sammanpressas medelst en valkmaskin. Derefter färgas,
pressas och appreteras fabrikatet,
hvilket nyttjas till mattor, täcken, foder o. d.
Grofva filtsorter indränkas med asfalt och nyttjas
som takfilt och, vid skeppsbyggnad, som underlägg
för kopparförhydning. Andra finare, med fernissa
behandlade, filtsorter kallas lackerad filt och
begagnas till mösskärmar, i vagnmakeriet o. s. v. En
af den finaste merino beredd vara af detta slag är
hammarfilten till beklädnad af pianohammare. – Ordet
filt nyttjas äfven om väfda tyg, hvilka begagnas för
samma ändamål som sängtäcken, till skydd mot kölden
under resor o. s. v.
Filter. Se Filtrum.
Filtrat. Se Filtrera.
Filtrera (af filtrum, se d. o.), i allmänhet sila
eller skilja en vätska från i henne befintliga olösta
ämnen. Denna operation, som ytterst ofta förekommer
såväl vid rent kemiska arbeten som inom den tekniska
industrien, utföres så, att man låter den vätska,
som skall renas, till följd af sin egen tyngd eller
ock påverkad af något ytterligare tryck passera genom
en porös kropp (filtrum), hvars porer äro af den
storlek, att de genomsläppa vätskan, men qvarhålla
de uti densamma befintliga fasta partiklarna. Vid
filtrering i smått (t. ex. vid kemiska analyser)
nyttjas vanligen ett filtrum af olimmadt papper
(s. k. filtrerpapper), som inpassas i och stödes af
en tratt. Om denna tratt lufttätt inpassas i det kärl,
hvaruti filtratet, d. v. s. den vätska, som passerat
genom filtrum, uppsamlas, och luften i detta kärl
förtunnas genom inverkan af någon lämplig sugapparat
(t. ex. en s. k. vattenluftpump), så pressar det
yttre lufttrycket den ofiltrerade vätskan genom
filtrum, och filtreringen försiggår på detta vis
mycket snabbare än eljest. I åtskilliga fall kunna
pappersfiltra icke begagnas, utan måste ersättas af
asbest, glaspulver, bomull o. s. v. De apparater, som
användas vid filtrering i stort (vid fabriker o. d.),
äro ofta ganska invecklade och mycket olikartade, allt
efter som afsigten är att tillvarataga det olösta (de
affiltrerade ämnena) eller lösningen (filtratet). I
förra fallet är filtreringen vanligen förenad med
utpressning af den affiltrerade massan. Operationen
utföres då i s. k. filtrerpressar, och påsar eller
säckar af tyg (pressduk) användas som filtra. I
andra fall, t. ex. vid filtrering af dricksvatten
i stort (vattenledningar), utgöres filtrum af
lager af sand, kolstybb o. d. – Äfven gaser kunna
filtreras. Sålunda kan luft befrias från det i denna
alltid förekommande dam, om den i långsam ström
ledes genom ett rör, som innehåller bomull. Om i
st. f. bomull såsom filtrum användes bomullskrut,
som är lösligt i en blandning af alkohol och eter,
så kan man efter filtreringen upplösa filtrum och
undersöka de olösliga, affiltrerade partiklarnas
natur och beskaffenhet. – Såsom ett eget slag af
filtrering skulle möjligen kunna betraktas äfven den
absorption af verkligen upplösta ämnen (vissa salter
och i synnerhet organiska färgämnen), som eger rum,
då lösningar af dessa ämnen passera genom lager
af åkerjord, kol (särskildt sådant, som erhållits
genom förkolning af djuriska ämnen) o. s. v. Så
t. ex. lemnar en indigolösning, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
