Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Espremenil, Jean Jacques Duval d'E., fransk advokat - Espressione - Esprit - Esprit des corps - Esprit des lois - Espö - Esq. l. Esqr. - Esquilache - Esquiliæ - Esquimault - Esquire - Esquiros, Henri Alphonse, fransk författare - Esquisse. Se Eskiss. - Esra, berömd judisk skriftlärd, ättling af öfverstepresten Seraja - Esrom - Esrom kloster
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Detta hans uppträdande föranledde emellertid, att han
blef förvisad till ön Marguerite. Efter revolutionens
utbrott (1789) ryggade han, trots sin förra hållning,
tillbaka för den tingens nya ordning, hvartill han
sjelf så kraftigt bidragit. I nationalförsamlingen
försvarade han monarkien och sökte vid stormningen af
Tuilerierna (d. 10 Aug. 1792) att verka för konungens
sak. 1794 blef han halshuggen.
Espressione [-åne], Ital., musikt., uttryck; con
espressione, med uttryck.
Esprit [-ri]. Fr. (af Lat. spiritus), ande, förstånd,
"hufvud", qvickhet, skarpsinne, snille; karakter. –
E. d’arrangement [-rangsjömang], förmåga att anordna,
– E. fort [får], fritänkare. Se vidare Bel-esprit,
Bureaux d’esprit och E. de corps.
Esprit de corps [-ri dö kår], kåranda, den känsla
af gemensamma pligter och gemensamt ansvar, hvilken
sammanhåller medlemmarna af en truppafdelning,
en officerskår o. s. v. C. O. N.
Esprit des lois [espri dö loa], statsrättsfilosofiskt arbete af
Charles de Secondat de Montesquieu.
Espö l. Espe, socken i Skåne, Malmöhus län,
Vemmenhögs härad. Arealen 483 har (979 tnld). 339
innev. (1879). Socknen utgör tillsammans med Klagstorp
ett regalt pastorat af 2:dra kl., Lunds stift,
Vemmenhögs kontrakt.
Esq. l. Esqr., efter engelska namn, förkortning
för esquire.
Esquilache [-latje], Francisco de Borja y Aragon,
spansk statsman och skald, f. 1581, d. 1658, var
1614–21 vicekonung af Peru och lefde sedan vid hofvet
i Madrid. E. skref lyriska dikter, Obras en verso
(1639), af mycken förtjenst. Misslyckadt var deremot
hans epos Napoles recuperada (1651).
Esquiliae, Lat. (eg. ut- l. förstaden)
l. Esquilinska berget, en af de sju kullar, på hvilka
Rom var bygdt. Se Rom. R. Tdh.
Esquimault [-kimå], hamn i britiska Columbia
(Dominion), på södra kusten af ön Vancouver. Station
för den engelska krigsmarinen. Hamnen har ett trångt
inlopp, men är djup, säker och vanligtvis isfri
om vintern.
Esquire [eskoejr], Eng. (af Gammalfr. escuyer,
sköldbärare, af Lat. scutum, sköld), var i
England ursprungligen benämningen på en krigare,
som med afseende på rang kom näst efter riddaren,
hvilkens följesven och vapendragare han var såväl på
bataljfältet som på torneringsbanan. Numera är det en
titel, hvars användning är ganska vacklande. Såsom
berättigade till densamma plägar man nämna: 1)
den äldste sonen af en knight och hans äldste son i
oafbruten arfsföljd; 2) den äldste sonen af en peer
och hans äldste son i oafbruten arfsföljd; 3) den,
som blifvit af regenten utnämnd till esquire, och
hans äldste son (seden att utnämna esquires har
länge sedan kommit ur bruk, och denna klass har
derför ej vidare någon betydelse på rangskalan)
och 4) statsämbetsmän, som hafva fredsdomares och
högre grad, samt advokater, som äro berättigade att
vid öfverdomstolarna muntligen utföra parternas
talan (barristers). I sjelfva verket begagnas titeln
(vanligen i förkortad form:
Esqr. eller Esq.) på brefutanskrifter till hvarje
engelsman, som besitter någon grad af bildning eller
innehar en viss ställning i samhället. Den sättes
efter namnet, framför hvilket det annars vanliga
Mr (Mister) då bortfaller, hvaremot dopnamn (eller
initialer till dopnamn) utsättas. Skrifves en titel
framför namnet, så tillfogas aldrig Esqr. eller
Esq. efter detsamma.
Esquiros [eskirås], Henri Alphonse, fransk
författare, f. 1814, hölls 1840 under åtta månader
i fängelse, med anledning af sin bok Evangile
du peuple, som innehåller mycket oteologiska
kommentarier till Kristi lif, blef 1848 medlem
af lagstiftande församlingen, drefs efter d. 2
Dec. 1851 i landsflykt, fick 1869 återvända
samt blef s. å. på nytt vald till medlem af
lagstiftande församlingen och 1871 till ledamot
af nationalförsamlingen. Han var en kort tid 1870
prefekt i Marseille och lät under oroligheterna
utropa sig till stadens diktator. Död 1876. Som
politiker tillhörde E. den yttersta venstern;
som författare drogs han mest till det fantastiska
och hemlighetsfulla. De mest bekanta bland hans
skrifter äro diktsamlingarna Les hirondelles (1834)
och Les chants d’un prisonnier (1841) samt romanerna
Le magicien (1837) och Charlotte Corday (1840). –
Adèle E., hans hustru, har skrifvit åtskilliga
romaner, i hvilka hon förfäktat sin mans åsigter.
B. M.
Esquisse. Se Eskiss.
Esra, berömd judisk skriftlärd, ättling af
öfverstepresten Seraja. Under den persiske konungen
Makrocheirs regeringstid återvände han (omkr. 458
f. Kr.) från Babylon till Judeen i spetsen för en
mängd judiske landsflyktiga och arbetade till en
början ensam, men sedan i förening med Nehemia på
den judiska statens återupprättelse. Hans dödsår
är okändt. Enligt Josephus ("Antiquitates", XI, 5,
5) dog han i hög ålder och begrofs i Jerusalem;
enligt en talmudisk tradition skall han hafva
blifvit 120 år gammal och dött i Persien, der
man visar hans graf i närheten af floden Samura
(Benjamin af Tudela, "Itinerarium", sid. 85). Enligt
den judiska traditionen skall E. hafva infört
den kaldeiska qvadratskriften, å nyo låtit
uppteckna alla vid Jerusalems eröfring förstörda
heliga böcker och skrifter samt åvägabragt Gamla
testamentets kanon. Traditionen gör honom äfven
till grundläggare af den stora synagogan. Under hans
namn finnes en i Gamla testamentets kanon upptagen
bok, hvilken till en del (4,8–6,18) är skrifven på
det arameiska språket, och i hvilken några stycken
härröra från Esra sjelf. Den apokryfiska s. k. tredje
Esra bok är endast en med tillägg försedd grekisk
öfversättning af den kanoniska boken. I den äldsta
grekiska och latinska kyrkan förekommer Nehemia
bok under benämningen andra Esra bok. Till en början
betraktades Esra och Nehemia böcker såsom en enda bok.
L. L.
Esrom, insjö i norra Själland, Frederiksborgs amt,
v. s. v. om Helsingör, 18 qvkm. (0,3 qv.-mil). Den
är genom en 9 km. (1,2 mil) lång kanal förenad med
Öresund.
Esrom kloster, vid norra änden af Esromsjön i
nordöstra Själland, tillhörde ursprungligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
