Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Emund gammal - Emydidæ, Sötvattenssköldpaddor, zool. - Emys, Flod- l. Kärr-sköldpaddslägtet, zool. - Emöt, uppror, upplopp, myteri - En, grekiskt prefix med betydelsen i, på, vid, under, med o. s. v. - En, fransk partikel, betyder: i, till, på, vid, för, under det att o. s. v. - En, Juniperus communis, bot. - Enakiter l. Enaks (Anaks) barn, på Moses tid ett jättefolk i södra Kanaan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
höfdingadotter samt dog omkr. 1060. Emedan hans moder
var en ofri qvinna, erhöll han konungavärdigheten
först efter sin yngre halfbroder Anund Jakob. E. lät
döpa sig, men synes hafva varit en något ljum
anhängare af kristendomen. Med den bremiske
ärkebiskopen Adalbert hade han en allvarsam tvist,
hvars anledning måhända var ett försök af konungen
att bevara den svenska kyrkans sjelfständighet emot
den bremiska stolen. Sannolikt var det under hans
tid, som den gränsreglering med Danmark egde rum,
hvilken omtalas i den äldre Vestgötalagen, och hvilken
bekräftade såväl Blekings som Skånes och Hallands
skilsmässa från Sverige. Både genom denna för Sverige
ofördelaktiga gränsreglering och genom det spända
förhållande, hvaruti E. stod till de andlige, är han
illa anskrifven hos de gamle historieförfattarna. I
en till den äldre Vestgötalagen fogad konungalängd
bär E. tillnamnet "den slemme", och det säges der om
honom, att han var girig och ej god att trotsa i det,
som han ville främja. Med E. utslocknade den gamla
konungaätten i Sverige. F W.
Emu-alägtet, Se Dromaeus.
Emydidae, Sötvattenssköldpaddor, zool., en till
sköldpaddornas ordning (Chelonii) hörande familj
bland kräldjuren. Den kännetecknas genom den plattade
ryggskölden, under hvilken hufvudet och fötterna kunna
indragas, samt genom de tjocka fötterna med de fria
rörliga tårna, som äro förenade genom en simhud och
försedda med klor. Sötvattenssköldpaddorna lefva alla
i sött vatten (åtskilliga i kärr) och delas i flere
slägten, bland hvilka må nämnas: Emys, Chelydra,
Cinosternum, Clemmys. J. G. T.
Emys, Flod- l. Kärr-sköldpaddslägtet, zool.,
igenkännes på bröstskölden, som genom brosk är förenad
med ryggskölden, på den korta svansen o. s. v. –
Den europeiska kärrsköldpaddan (E. europcea
l. lutraria) förekommer i nordöstra Tyskland,
Polen, m. fl. land. Hon har en omkr. 24 cm. (8 tum)
lång ryggsköld, som är svartaktig till färgen samt
här och der beströdd med gulaktiga, strålformigt
ställda punkter. Bröstskölden är gulaktig. Hon är
i verksamhet företrädesvis om natten, är snabb i
sina rörelser, har ett hväsande läte och lägger
på soliga ställen, i sanden, 20–30 rundade ägg. I
nordliga trakter öfvervintrar hon i gropar, som hon
sjelf gräfver. På vissa ställen gödes hon för sitt
välsmakande kött. – Arraun (E. Arrau), som väger
inemot 21 kg. (50 skålp.) har ryggskölden mörkgrå
samt fötterna och bukskölden gula. Hon förekommer
i ofantlig mängd i Orinoco- och Amazonflodernas
vattenområde, der djuren gå i tusental upp på de
sandiga stränderna för att lägga och nedgräfva sina
ägg. Dessa eftersökas med begärlighet af infödingarna,
hvilka insamla och krossa dem samt derefter utsätta
dem för solvärmen. Dervid afsöndras gulan l. oljan,
som blir simmande på ytan, afskummas och kokas för att
hålla sig bättre. Denna olja, som är klar och luktlös,
skattas nästan lika högt som olivolja och brukas
både som mat- och lysolja. I synnerhet ryktbar för sin
sköldpaddsfångst är ön Boca de la Tortuga, der man
årligen insamlar omkr. 5,000 krus olja, till hvilken
qvantitet erfordras ungefär 33 millioner ägg. J. G. T.
Emöt (Fr. emeute, af Lat. emota, näml. turba, upprörd,
uppviglad skara, af emovere, sätta i rörelse), uppror,
upplopp, myteri.
En. 1. Grekiskt prefix, framför labialer (p, b, f,
m) Em, framför l El, med betydelsen i, på, vid,
under, med o. s. v. – 2. En [ang], fransk partikel,
framför labialer Em, betyder: i, till, på, vid, för,
under det att o. s. v.
En, Juniperus communis, bot., en till
nat. fam. Cupressineae, kl. Dioecia L., hörande
buske eller ett mindre träd med lätt afflarnande
bark och korta, hvasst spetsade barr, hvilka sitta
i tretaliga kransar. Han- och honblommor sitta på
skilda stånd. Hanbusken, som förekommer i större
mängd än honbusken, utsläpper i Maj eller Juni sitt
ymniga frömjöl ("enen ryker"). Honblommorna sitta
i små gulgröna, knopplika kottar, hvilkas fjäll
alla äro sterila, utom de tre öfversta, som äro
något sammanväxta och kransställda. I fjällens veck
sitta de nakna fröämnena, ett i hvarje. Efter skedd
befruktning utväxa dessa fjäll och blifva köttiga
samt hopväxa fullkomligt så när som på uddarna;
sålunda bildas en skenfrukt, "enbäret". Först efter
två år blir detta moget, hvilket förklarar hvarför på
samma enbuske träffas både mogna och omogna "bär". –
Typiskt skulle enen, liksom sina samslägtingar,
vara ett träd. Att den vanligen är en buske, beror
derpå att terminalknopparna af olika anledningar
förstöras. Så lägger t. ex. en insekt (En-gallmyggan)
sina ägg i dessa knoppar, och derigenom uppkomma
de s. k. "kikbären", som. äro bildade af tre större
och bredare, samställda barr. Det är emellertid ej
ovanligt att träffa enen som träd, i hvilket fall
dess täta, pyramidlika krona otvetydigt vittnar om
slägtskapen med cypresserna. Denna sin normala växt
får enen på djup jord, i synnerhet i närheten af
sjöar, och framför allt i trakten af tegelbruk och
masugnar, hvilket man förklarat sålunda, att röken
från dessa skulle fördrifva de ofvannämnda för
enens normala utveckling skadliga insekterna. Då
enen får trädform, kan den nå en ganska betydlig
storlek. På utställningen i Stockholm 1866 visades i
genomskärning en enstam (från Gästrikland), hvilken
hållit 13 m. (44 f.) i höjd och 1 m. (3,3 f.) i
omkrets samt varit minst 150 år gammal. På mycket
blåsiga ställen, t. ex. i fjällen – der enen går högre
upp än t. o. m. dvärgbjörken – och på de yttersta
skären, blir enen krypande, med korta, breda och
mer tilltryckta barr (dvärg-enen, J. nana). – Enen
uppväxer ofta inom skogar, hvilka genom afverkning
eller af annan anledning glesnat, och är då af icke
ringa gagn till följd af den skugga och det skydd
busken lemnar marken, hvars utmagrande derigenom i
viss mån förebygges. – Enens ved utmärker sig genom
en egendomlig, rätt behaglig, cederlik lukt samt är
synnerligen hård, seg och varaktig, hvarför envirke,
då det fås af tillräckliga dimensioner, begärligt
användes till allahanda slöjdföremål (skedar, kannor,
lådor m. m.). Smärre enar användas med synnerlig
fördel till stör, vidjor o. d. S. A.
Enakiter l. Enaks (Anaks) barn (Hebr. Anakim,
"jättar"), på Moses’ tid ett jättefolk i södra
Kanaan. De blefvo slutligen af israeliterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
