Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Cobenzl, Johann Ludvig, grefve von C. - Cobet, Karel Gabriel - Cobijah - Cobitis, zool. Se Grönlingslägtet. - Cobra de capello, zool. Se Glasögonorm. - Coburg - Coca - Coca, stad i spanska prov. Segovia. - Cocagna - Cocain (Kokain). Se Coca. - Cocceji, Samuel - Coccejus, Johan (Jan) - Coccinella, zool. Se Nyckelpiga. - Coccius, Ernst Adolf - Coccosteus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Cobenzl, Johann Ludvig, grefve von C. österrikisk
statsman, f. i Bruxelles 1753, var 1774 österrikiskt
sändebud i Köpenhamn, 1775–78 i Berlin och 1779–97
i Petersburg. Genom sina sällskapsgåfvor vann han
Katarina II:s synnerliga ynnest (till kejsarinnans
förlustelse skref han bl. a. teaterstycken samt
uppträdde sjelf som skådespelare) och förstod
underhålla en mycket vänskaplig stämning mellan
hofven i Wien och Petersburg. 1797 var C. med om att
underteckna Campo-Formio-freden, 1797–99 deltog
han i kongressen i Rastatt, och 1801 slöt han
med Josef Bonaparte freden i Luneville. Derefter
blef han statskansler och ledare af Österrikes
utrikesangelägenheter, men trädde 1805 tillbaka. Död
1809.
Cobet, Karel Gabriel, nederländsk filolog, f. 1813
i Paris och sedan 1847 professor vid universitetet
i Leiden, har vunnit rykte såsom grundlig kännare
af paleografien och som skarpsinnig textkritiker
samt inlagt stor förtjenst om den vetenskapliga
systematiseringen af den grekiska metriken.
Cobijah [-bicha] l. Puerto la Mar, den sydamerikanska
republiken Bolivias enda sjöstad, i prov. Atacama,
vid Mejillones-bukten. Omkr. 2,500 innev. Frihamn.
Cobitis, zool. Se Grönlingslägtet.
Cobra de capello, zool. Se Glasögönorm.
Coburg. 1. Stad i Vestra Canada, vid
Ontario. Omkr. 5,000 innev. Liflig industri och
handel. – 2. Tysk stad. Se Koburg.
Coca, Koka l. Hayo (äfven "la famosa planta del Perú"),
bot. farmak., en 4–6 f. (1,10–1,75 m.) hög buske,
Erythroxylon coca Lam. (snarlik vår slånbuske),
hvilken sedan urminnes tider odlats i Perú och
Bolivia, å Kordillerernas östra sluttningar,
2,000–8,000 f. (600–2,400 m.) öfver hafvet. Den
odlade formen finnes ingenstädes vild – ett vanligt
förhållande med uråldriga kulturväxter. Bladen
äro enkla, aflånga, ovala till omvändt äggrunda,
helbräddade och läderartade. Medelnerven
är upphöjd och omgifves af två bågböjda
sidonerver. Coca-förbrukningen var under inkas’ välde
lika ymnig som i våra dagar, då 30 mill. skålpund,
coca-blad årligen förbrukas af 10 millioner
menniskor i Syd-Amerika. Än i dag spelar coca en
ytterst vigtig rol hos indianen både vid religiösa
och vid hvardagliga förrättningar. Anledningen
dertill ligger otvifvelaktigt i cocabladens förmåga
att, då de tuggas blandade med litet kalk, bränd af
musslor, förtaga trötthet, hunger, sorg och bekymmer
– en i sanning underbar kraft. Försedd med en ringa
mängd coca, kan en indian, utan föda och nästan
utan sömn eller annan hvila, än den som njutes
under cocatuggningen (som alltid sker i så beqväm
ställning som möjligt), under flere dagar uthärda
otroliga ansträngningar. Under förvaring försvinna
dock snart cocabladens underbara egenskaper. Detta
förklarar hvarför man af denna drog ej erhållit samma
verkan i Europa som i dess hemland. Man hoppades
kunna med coca föröka soldaters uthållighet i fält,
men förhoppningen gäckades. – I cocabladen har man
funnit dels den qväfvehaltiga alkaloiden cocaïn,
(C17 H21 NO4), som kristalliserar i stora
färglösa prismer, smakar bittert, gör smaknerverna
okänsliga samt för öfrigt verkar narkotiskt, och
dels den flytande, flyktiga, overksamma alkaloiden
hygrin, vidare garfsyra, bitterämne och ett luktande
ämne (en flyktig olja eller ett harts), som ger
färsk drog lukt af nyslaget hö, hvilken lukt snart
försvinner. Möjligen ligger drogens egendomliga verkan
i detta flyktiga ämne, ty den kan icke förklaras af de
öfriga kända beståndsdelarna. Läkarna i Europa hafva
användt coca i flere slags nervsjukdomar och såsom
ett upplifvande medel efter nervfebrar o. s. v., men
utan bestämdt resultat. Man har således icke i Europa
kunnat fatta sanningen af Mantegazzas hyperboliska
uttryck om denna högst märkvärdiga drog: "hällre tio
år med coca, än hundra tusen århundraden utan sådan".
O. T. S.
Coca, stad i spanska prov. Segovia. Omkr. 800
innev. Der finnes ett gammalt slott, i hvilket en
prins af Oranien satt fången i tjugoåtta ar.
Cocagna [kåkanja], Ital., l. Cocagne [kåkanj], Fr. (af
Ital. cucca, bakverk, af Lat. coquere, koka), en
förr i Neapel förekommande lustbarhet, hvarvid de,
som kunde klättra upp på en pyramidformig och med feta
ämnen bestruken ställning, belönades med matvaror,
som voro uppställda på densamma. Deraf det franska
"pays de cocagne", land der man lefver i sus och
dus.
Cocaïn (Kokain). Se Coca.
Cocceji, Samuel, friherre, tysk rättslärd, f.
1679 i Heidelberg, d. 1755, blef 1727 preussisk
statsminister, 1738 justitieminister och 1746
storkansler. Han gjorde sig i hög grad förtjent om
det tyska rättsväsendet och utarbetade en ny
rättegångsordning, Codex Fridericicmus
(1747–50), som var gällande ända till 1870. Dessutom
skref han Novum systema jurisprudentiae
naturalis et romanae (1744–48).
Coccejus, Johan (Jan), egentl. Cock l. Koken,
holländsk teolog, f. 1603, blef 1629 professor
i hebreiska i Bremen och 1650 teologie professor
i Leiden. Död 1669. – Den i bibeln ofta brukade
bilden om ett förbund mellan Gud och menniskan
föranledde C. att framställa hela dogmatiken såsom
en lära om förbund ("de foederibus") och kalla
densamma federalteologi. Denna uppfattning, som
han fullständigast utvecklade i Summa doctrinae de
foedere et testamento (1648), fann många anhängare
i Holland. C:s förnämsta verk är Lexicon et
commentarius sermonis hebraici et chaldaici veteris
testamenti (1669), den första någorlunda fullständiga
ordbok vi ega öfver hebreiska språket.
Coccinella, zool. Se Nyckelpiga.
Coccius, Ernst Adolf, tysk ögonläkare, f. 1825,
blef 1858 professor i medicin och 1867 direktor för
ögonkliniken i Leipzig. Han är känd såsom skicklig
operatör och har, genom konstruktionen af nya
instrument, bl. a. en ögonspegel och en oftalmometer,
gjort sig mycket förtjent om ögonläkekonsten. C. är
en bland de få mera framstående ögonläkare i Tyskland,
hvilka ej tillhöra den Gräfe’ska skolan.
Coccosteus, paleont., ett i den devoniska
formationen förekommande fiskslägte, tillhörande de
pansarklädda ganoiderna. Hufvudet är nästan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
