Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bältros, Herpes Zoster - Bänd, sjöv. Se Stek - Bända, sjöv. - Bändel-korsnäbb - Bänkman - Bänsel (Bensel), sjöv. - Bär, bot. - Bärande träd - Bärbo, socken i Södermanlands län - Bäreberg, socken i Skaraborgs län - Bärenhorst (Berenhorst), Georg Heinrich von - Bärfis, zool. Se Hemiptera - Bärförmåga, fys. Se Bärkraft - Bärhult, skeppsb. Se Berghult - Bärighet - Bärighetsmodyl, mek. Se Bärmodyl - Bäring, sjöv., försvenskning af det engelska bearing, pejling - Bärjern, ångm. - Bärkraft l. Bärförmåga, fys.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skadligheter, som kunna inverka störande på
detta, samt att lindra smärtorna. Retande salvor,
liniment o. d., som ej sällan användas utan
läkares hörande, förvärra sjukdomen.
Qvarstående nervsmärtor kräfva särskild
behandling. P. W.
Bänd, sjöv. Se Stek.
Bända, sjöv. 1. Medelst bänslar fästa
jungfrur, kauser e. d. till ändarna af vant,
barduner o. d. Om det t. ex. händer, att genom olika
sträckning alla jungfrurna icke sitta i en rät
linie och man vill rätta detta, säges man bända
om eller förbända vanten, riggen o. s. v. –
– 2. Göra ett bänd eller stek på en kabel
eller annat groft tåg. Jfr Stek. R. N.
Bändel-korsnäbb, Loxia leucoptera, zool., en
i de norra delarna af Amerika och Asien samt
i nordöstra delen af Europa allmänt
förekommande korsnäbb, som närmast liknar vår lilla
korsnäbb, från hvilken han dock lätt skiljes
genom sina två hvita tvärband öfver de svarta
vingarna. Bändel-korsnäbbar hafva några
gånger visat sig tämligen talrikt i södra och
mellersta Sverige samt i mellersta Europa. F. A. S.
Bänkman. Under ståndsriksdagarna i
Sverige skulle de ledamöter af ridderskapet och
adeln, hvilka voro antecknade såsom närvarande
och till säte och stämma berättigade, indelas
i ett visst antal afdelningar (enligt de under
1809 års statsskick gifna bestämmelserna till
ett antal af 25), som hade att hvardera efter
upprop utse två s. k. bänkmän bland de i
afdelningen befintliga personerna, hvilka (50)
bänkmän i sin ordning samfäldt valde 25
elektorer, som hade till åliggande att utse
adelns ledamöter i riksdagens utskott. Namnet
bänkman förklaras af den fördelning, som förr
vid hvarje riksdag skedde och vid adelsmötet
ännu sker, af säten för alla lefvande ätter å
bänkar, hvilka hafva sina särskilda ordningsnummer
och å hvilka hvarje ätt har sitt bänknummer.
Denna fördelning angaf dels den plats,
hvarifrån ledamot egde att yttra sig, och dels den
ordning, i hvilken ledamöter egde deltaga i
omröstningar (jfr riddarhusordn. d. 10 Aug. 1762,
art. II, § 15, art. III, §§ 4, 5 och art. IV, §§
1, 2; riddarhusordn. d. 4 Jan. 1855, §§ 9, 10,
18 och 19, samt riddarhusordn. d. 27 Juni 1866,
§§ 11 och 29). H. L. R.
Bänsel (Bensel), sjöv., en smal tågände eller
lina, som medelst tätt intill hvarandra sittande
rundslag sammanbinder två tåg e. d. På detta
sätt fästes änden af vant, stag, barduner o. s.
v., sedan han först gått rund jungfrun, kausen
e. d. Den nedersta bänseln, närmast jungfrun,
kallas hjertbänsel, den öfversta¨
sladdbänsel. Är bänseln pålagd med en enda rad slag,
säges han vara enkel, men finnas två slag
ofvanpå hvarandra, kallas han dubbel. Bänselns
benämning beror dels af dess ändamål, dels af
det sätt, hvarpå rundslagen läggas, t. ex.
vantbänsel, svabelbänsel, kryssbänsel eller
tusenbensbänsel. Bänsel benämnes äfven
i allmänhet ett kortare stycke eller en bit af
en lina. R. N.
Bär, bot., en frukt hvars fruktvägg (frögömme)
är allt igenom mjuk samt mer eller mindre saftig.
Bären äro af två slag: stambär och bladbär.
De förra uppkomma af befruktade stampistiller;
de senare af bladpistiller (se Pistill).
Stambär äro bl. a. gurkor, meloner, krusbär, vinbär,
blåbär, lingon m. fl.; bladbär äro potatesfrukten
("potatesknoppen"), vindrufvor, liljekonvaljens
frukter m. fl. Åtskilliga frukter och skenfrukter
kallas af allmänheten bär, utan att de i botanisk
mening ega rätt till detta namn. Sådant är
förhållandet med körsbär, hallon, smultron och
rönnbär. Jfr Frukt, Skenfrukt och
Stenfrukt. V. W.
Bärande träd. Äldre tiders skogslagar togo
i särskildt hägn s. k. "bärande träd", till hvilka
räknades ek, bok, apel och oxel. Numera
qvarstår af detta skydd endast den föreskriften att
boställsinnehafvare och arrendatorer af
kronojord ej få afverka ek, utan tillstånd af
skogsstyrelsen, eller bok, utan medgifvande af
vederbörande jägmästare. C. A. T. B.
Bärbo, socken i Södermanlands län, Jönåkers
härad. Arealen 3,111 hekt. (6,302 tnld). 30
ofm., 25 1/4 fm. mtl. 641 innev. (1877). Annex
till Råby, Strengnäs stift, Nyköpings vestra
kontrakt.
Bäreberg, socken i Skaraborgs län, Viste
härad. Arealen 2,514 hekt. (5,092 tnld). 13 3/8
mtl (enl. 1825 års jordebok). 942 innev. (1877).
Annex till Främmestad, Skara stift, Väne
kontrakt.
Bärenhorst (Berenhorst), Georg
Heinrich von, tysk militärskriftställare, oäkta son
till furst Leopold af Anhalt-Dessau, föddes 1733,
ingick i preussisk krigstjenst 1748, deltog i
sjuåriga kriget (1756–63) och var derefter många
år anställd vid hofvet i Dessau. Död 1814.
Under intrycket af de första franska
revolutionskrigen skref han sina Betrachtungen über
die kriegskunst o. s. v. (1797–99), i hvilka han
uppställde nya grundsatser för krigskonsten och
banade väg för kommande författare.
Bärfis, zool. Se Hemiptera.
Bärförmåga, fys. Se Bärkraft.
Bärhult, skeppsb. Se Berghult.
Bärighet. 1. Mek. En bjelkes eller
byggnadskonstruktions förmåga att bära en belastning.
Se Hållfasthet. – 2. Skeppsb. Ett fartygs
förmåga att bära sin last utan att sjunka
djupare, än att det med säkerhet kan göra sina
resor. Detta kallas äfven lastdryghet.
Bärigheten erhålles oftast på bekostnad af fartygets
välsegling, hvilken senare egenskap man på sista
tiden mest eftersträfvat.
Bärighetsmodyl, mek. Se Bärmodyl.
Bäring, sjöv., försvenskning af det engelska
bearing, pejling.
Bärjern, ångm., de i en ångpannas eldstad
liggande jernpjeser, som uppbära rostjernen.
De sistnämnda ligga längs efter eldstaden och
hafva sins emellan tillräckligt mellanrum för
att luften skall kunna strömma upp emellan dem.
Bärjernen ligga derför tvärs-för och under
rostjernen samt äro stundom så inrättade, att de
hålla dessa på vederbörligt afstånd från
hvarandra. J. G. B.
Bärkraft l. Bärförmåga, fys. Bärkraften
hos en magnet uppmätes med den tyngd, som,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
