Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bech, Frederik Julius - Bèche, Henry Thomas de la - Becher, Johann Joachim - Becher, Alfred Julius - Becher, Siegfried - Bechstadius, K. N. Se Beckstadius - Bechstein - Bechteltag - Beck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
föreningen med Sverige, 1817 blef
han prokansler för universitetet, och
1818 krönte han Karl Johan i Trondhjems
kyrka. Hufvudsakligast utmärkte sig B. genom
den smidighet, hvarmed han fogade sig efter
alla vexlingar och förändringar. Han började
som Fredrik VI:s trogne undersåte, var sedan en
af Kristian Fredriks ifrigaste anhängare, men
närmade sig efter konventionen i Moss till Karl
Johan, som innan årets slut i honom egde en varm
beundrare. Dessa allt för påtagliga omkastningar
ådrogo B. en mängd förebråelser och tillvitelser,
som icke sällan funno sitt uttryck i Kristianias
tidningar. Äfven genom sitt beteende i åtskilliga
andra fall nedsatte B. sitt presterliga anseende,
särskildt genom sin illa dolda snikenhet. Såsom
biskop gjorde han sig mest förtjent genom den
omsorg han egnade skolväsendet i sitt stora
stift. I hans yttre uppträdande gjorde sig alltid
prelaten gällande, och han stötte många genom
sin myndiga ton och hållning. Y. N.
Bèche [bäsch], Henry Thomas de la, engelsk
geolog, f. i London 1796, d. derstädes 1855,
var chef för den geologiska undersökningen
("geological survey") i Stor-Britannien och
Irland samt president för det geologiska
sällskapet ("Geological society"). Englands
geologiska undersökning, som nu vunnit en så
storartad och allmänt erkänd utveckling samt
åtnjuter rika statsbidrag, börjades 1834 af
B. ensam och på hans bekostnad. Det var också
han, som hopbragte stommen till de rikhaltiga
geologiska och paleontologiska samlingarna i
"Museum of practical geology". Bland hans många
skrifter må nämnas: A tabular view of the
classification of rocks (1827), Sections and
views of geological phenomena (1830), Geological
manual (1831), Researches in theoretical geology
(1834), Geological observer (1851) m. fl. E. E.
Becher, Johann Joachim, tysk kemist, upphofsman
till den flogistiska skolan, föddes 1635 i
Speyer. Han företog resor i Sverige, Holland
och Italien, var en tid professor i medicin
vid Mainz’ universitet och blef derefter
lifmedicus hos kurfursten af Bajern. Sedan han
genom grefve Zinzendorfs ynnest blifvit utnämnd
till kejserligt kommers- och kammarråd, måste
han snart, till följd af oenighet med denne
sin gynnare, lemna Tyskland. Han tillbragte nu
några år i Holland, hvarefter han 1680 flyttade
till Stor-Britannien, der han sökte förbättra
bergverken och der han 1682 slutade sin rastlösa
bana. B:s inflytande på kemiens utveckling
ligger ej så mycket i faktiska upptäckter som i
systematisering och förklaring af förut bekanta
fakta. Enligt honom utgöras alla oorganiska ämnen
af några få enkla jordarter, nämligen smältbar,
bränbar och merkurialisk jord, representanter för
smältbarhet, bränbarhiet och flyktighet. Dessa
trenne jordarter finnas, enligt honom, i alla
metaller, ehuru i olika förhållanden. I förening
med vatten bilda de salter, och i synnerhet
bildas genom denna förening en viss "ursyra",
hvilken ingår såsom beståndsdel i alla syror. B:s
mening att i metaller och bränbara kroppar
ingår en bränbar jord, som vid förbränningar
bortdrifves, innehåller
första uppränningen till den af Stahl utbildade
flogistiska kemien. Bland alstren af B:s
mångsidiga författareverksamhet är Physica
subterranea (1669) det vigtigaste. Han
skref för öfrigt i historia, finansväsende
och teknologi samt flere kemiska arbeten.
P. T. C.
Becher, Alfred Julius, hufvudledaren af
revolutionen i Wien i Okt. 1848, var af
tysk härkomst, föddes i Manchester 1803 och
egnade sig åt juridiska studier vid tyska
universitet. Som student blef han häktad
för demagogiska stämplingar. Senare slog han
sig ned som advokat i Elberfeld, blef derpå
redaktör af en handelstidning i Köln och utgaf
sedermera i Düsseldorf en tidning för konst
och literatur. Han blef professor i musikalisk
teori i Haag 1838 och i London 1840. År 1845 kom
han till Wien, der han utgaf en biografi öfver
Jenny Lind (Jenny Lind, eine skizze ihres
lebens, 2:dra uppl. 1847). Marsdagarna 1848
ryckte honom in i politikens hvirfvel. Han blef
medlem af den demokratiska centralkommitén och
hufvudredaktör för det revolutionära bladet
"Der radikale". Efter upprorets besegrande
blef han fängslad, dömd till döden och skjuten
(Nov. 1848).
Becher, Siegfried, österrikisk statistiker
och national-ekonom, föddes 1806 i Böhmen,
blef 1835 professor i historia och geografi
vid polytekniska institutet i Wien och
1848 general-sekreterare i den nyupprättade
handelsministèren. Beskylld för revolutionära
sympatier, måste B. under reaktionsåret
1852 lemna statens tjenst och sysselsatte
sig sedan med författareskap och olyckliga
finans-spekulationer. Han grundlade sitt
rykte med det på arkivforskningar stödda
arbetet Österreichische münzwesen 1524–1838
o. s. v. (1838) och befäste ytterligare sitt
anseende genom en mängd statistiska arbeten. Död
1873.
Bechstadius, K. N. Se Beckstadius.
Bechstein. 1) Johann Matthäus B., tysk
ornitolog och forstman, f. 1757, d. 1822,
utöfvade som lärare i skogsväsendet ett
väckande inflytande och var ganska produktiv
som författare. Bland hans ornitologiska
arbeten intager Naturgeschichte der hof-
und stubenvögel (5:te uppl., 1870) främsta
rummet. – 2) Ludvig B., den förres brorson, tysk
författare, f. 1801, d. 1860 som bibliotekarie
hos hertigen af Sachsen-Meiningen, var begåfvad
med stor produktionsförmåga, som ofördelaktigt
inverkade på värdet af hans arbeten. Han skref
dikter (bland hvilka Die Haimons-kinder är
den mest betydande), historiska romaner och
noveller m. m., hvarjämte han samlade sagor
och utgaf "Deutsches museum für geschichte,
literatur, kunst und alterthumsforschung"
(1842–43). En af hans sagosamlingar utgafs på
svenska 1867 under titel "Sagor för unga och
gamla".
Bechteltag (Bechtelistag, Berchtoldstag),
en folkfest, som firas i Schweiz, särskildt i
Zürich, på årets andre dag. Den leder sannolikt
sitt ursprung från dyrkan af den germaniska
gudinnan Berchta (se d. o.).
Beck kallas den återstod, som erhålles vid
inkokning af tjära, då mera flyktiga ämnen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
