Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I regel ha särskilt choroti synts mig otacksamma. Så hade
t. ex. en choroti flera dagar varit gäst i mitt läger och fått
rikligt med undfägnad. Kort därefter kom jag på besök i
hans by. Indianen var ej hemma, utan ute på fiske. När han
kom hem lastad med fisk, tänkte jag, han skulle skänka mig
en fisk, men jag misstog mig storligen på tacksamhet. Jag
fick ingenting. I stället begärde han tobak och en hatt av mig.
Liknande har jag varit med om flera gånger och det har
ibland gjort mig förstämd. Detta har dock varit dumt. Jag
borde ha förstått, att från indianernas synpunkt är den man,
som äger ett par mulåsnor lastade med tyger, knivar, nålar,
glaspärlor m. m., så kolossalt rik, att han inte bör begära
någon gåva av de fattiga indianerna.
Sinsemellan äro de ju så givmilda, att de giva bort, vad
de själva skulle behöva. Hur mången gång har det inte hänt,
att då jag bjudit en hungrig indian på en tallrik mat, han
delat den med alla och själv blivit utan. De av de vita
oberörda ashluslay voro mycket gästfriare än choroti och skänkte
mig ständigt fisk, majs, algarobo m. m.
När vi kommo till en ashluslayby, som aldrig besökts av
vita, fordrade indianerna inga gåvor. Annorlunda är det
beklagligen i de byar, där indianerna äro vana att gå till
fabrikerna i Argentina. De anse helt enkelt, att det är
självklart, att de åtminstone skola bjudas på tobak. Det synes
mig nästan, som om indianerna i vissa trakter uppfatta denna
tobaksutdelning såsom en skatt, vilken den passerande vite
är skyldig att erlägga.
Av de vita beskylles indianerna för oärlighet. Det kan
inte heller förnekas, att de stjäla en del boskap och att
ashluslay för ett par år sedan lagt sig till med åttio hästar genom
stöld, att de skörda en del majs, som nybyggarna så o. s. v.
Min erfarenhet är dock att indianerna äro ganska ärliga.
Från sina vänner stjäl man nämligen ej. Det hände nog
ibland att någon t. ex. utan lov lånade mina byxor, min
stanleyhjelm eller mina skor, men det var bara för att sprätta
en stund och inte för att stjäla.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
