Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gemensamt med quichua och deras ättlingar. Rida vi över fjällen
direkt från Calilegua i Argentina till Cuzco, så möta vi som
bekant icke mer än tvenne indianspråk, quichua och aymara.
Följa vi urskogarna och floderna, så lära vi känna minst
ett tjugotal språk, innan vi över S:a Cruz de la Sierra,
över Rio Mamoré och Rio Madre de Dios taga oss fram till
inkas gamla huvudstad.
Återkommen till fabrikerna från Calilegua, avslutade jag
utrustningsarbetet och den 5 maj sutto vi i sadeln för att
draga mot norr, mot Rio Pilcomayo. Några dagar senare
gingo vi över Rio Bermejo och fortsatte längs med
Andernas sista utlöpare. Det område, genom vilket vi nu
passerade, var dels bebott av vita, dels av mataco-vejos, vilka
äro fullständigt beroende av de förra. Allt, vad jag kunde
samla från dem, köpte jag upp; om kvällarna satt jag hos
gubbarna och de berättade mig ett och annat. Dessa mataco
ha en saga om en stor brand, som härjade världen. En
fågel »miya» har rövat majsfröna åt dem av en liten röd
vildkatt »note», en liten svart och röd fågel »sipup» har
rövat frön av pumpa. Marsvinet »no-tek» har rövat elden
från en ond ande »tacuash», som gömde den och inte ville
dela med sig av den åt mataco.
Mataco-vejos äro starkt påverkade av den mäktiga
chiriguanokulturen, om vilken jag får tillfälle att utförligt tala
längre fram. Sålunda äro de de enda indianer i Chaco utom
chiriguano och chané, som någon gång begrava sina döda
i lerkärl.
Åt den döde bygga de långt borta i skogen ett särskilt
hus med eldstad och bädd. Denne lägges på bädden, någon
gång nedstoppad i ett lerkärl. Själv har jag aldrig sett ett
sådant gravhus, men så ha indianerna beskrivit dem för
mig. När jag frågade efter dem, sade de att för
närvarande fanns intet, som ej alldeles raserats. Kanske ville de ej
visa mig sina gravar. Under min resa 1902 drog jag också
fram genom vejos område och grävde den gången upp en
vejosgrav. Kanske var den ej typisk. Under en vildsvinshud
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
