Note: This work was first published in 1993, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bortom anständigheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men kanske skall jag göra det nu över surströmmingen.
Fast jag vet inte. Det är med Anders som med
elektronerna. Var de finns är i varje givet ögonblick
omöjligt att konstatera; ja, det är till och med en orimlighet
att ens ställa frågan: Var? Han måste gå två gånger
genom varje ideologiskt fönster för att uppenbara sig.
Jag skrev — med en annan bild — att det inte fanns en
rispa i teflonet. Jag har heller inte klöst i det. Men visst
undrar jag.
Med Annika är det annorlunda. Där finns en värme.
När vi möts kramas vi som man brukar. Sedan en
generation är ju accoladen ett normalt beteende också bland
svenska intellektuella. Men det finns mellan oss en
känsla i den ritualen. Hon registrerade inte bara kallt
objektivt (jag är en kamera) min operation. När Gun
låg på sjukhus ställde Annika — och Anders, glöm inte
det! — upp. Annika är nog den i närheten jag helst
skulle vilja ha kring mig om jag råkade illa ut. Andra
har stått och står henne mycket närmare. Men om man
skulle tala om vänskap tror jag nästan man kunde säga
att hon var vår vän.
Jo, när jag tänker på henne inser jag att jag tycker om
henne. Hon påminner mig om Dagmar i Nexøs Morten
hin Røde. Hon som var syster till Mortens första hustru
Vera. En rushig värme. Nå, inte för att jag varit
förälskad i henne och inte för att jag har olyckan att vara —
eller ha varit — gift med en Vera, men i alla fall. Bilden
av Annika blev mycket tydlig när jag läste om Morten
hin Røde. Kanske var det det danska som öppnade den
associationsbanan.
Vi kom att umgås mycket när Folket i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
