Note: This work was first published in 1993, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En anständig man kommer fram ur vårt femtiotal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och nu den 2 juni 1991 blir han sextio. Visst är vi
vänner. Det är känt. Och om det finns historier i varv på
varv att berätta. Sådana som kan byggas ut till
minnesteckning.
Någon dag innan Gun och jag kör mot Afghanistan
vintern 1953-58 är vi ute hos Git och Anders bort mot
Dalarö. Först gör Anders och jag upp om artiklar jag
skall skriva för Expressen. (Men det blev dock inte så
många jag skickade till Expressen från de åren; varför
vet jag egentligen inte, pengar behövde vi ju och jag tror
inte jag refuserades.) Under natten diskuterar vi sedan
livet bortom konjaken; kärleken, världen och bilar.
Tillslut lyckas Gun och jag få in vår 2 CV i hans garage.
Fast där redan stod hans Saab.
Nästa gång vi träffas har vi varit i Asien tre år. Vi har
nu just flugit upp till Stockholm från Turkmenistan (på
tillfälligt besök i hemlandet, som Slas brukade säga).
När vi kom till Moskva från Asjkabad över Tasjkent
hade vi köpt några kilo kaviar. Det kunde man på den
tiden. Vi sitter nu i lyan på Vulcanusgatan med Git och
Anders. Där är också Eva och Rune Hassner. Vi äter
blini med kaviar, dricker vodka och diskuterar det
asiatiska skeendet. Ytterligare några år senare är det i Rom
vi träffas.
Och så fortgår det. Under tiden är vi med om att
bråka på Journalistförbundets stämma och från
talarstolen — först Anders och sedan jag — kräva att det
skulle antecknas till protokollet att presidiet på vår
begäran inför stämman bekräftat att valet av (den
impopuläre politruken) Östen Johansson till vice ordförande
inte var ett försök att bakvägen göra honom till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
