Note: This work was first published in 1993, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Personakt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
beläst, berest — och därtill såväl medveten om ordens
betydelse och beredd att stå för allt han skrivit
samtidigt som han i historiematerialistisk tradition genomför
en ständig omprövning av det förflutna och personligen
tycks helt lutherskt övertygad om att arbetet är det
mänskliga livets mål och mening. Det är dock detta
sammantaget som gjort att många kolleger och kritiker
föredrar att tänka sig en svensk offentlighet och en
svensk litteratur honom förutan.
Något som bidragit till detta är att M. själv ofta
diskuterat sitt arbete på ett knepigt och abstrakt sätt.
Han har då gett ett tyskt intryck; som om vore han en
återuppstånden adertonhundratalsidealist. Så här kan
det då låta:
Det står icke skrivet i någon bok därovan. Skeendet
är icke determinerat. Framför oss — inom ändliga
ramar — finns oräkneliga möjligheter. Samtiden var
alltså icke nödvändig. Inom möjligheternas gränser skapar
vi — oavsett medvetande — i våra konflikter det som i
efterhand framstår som det givna och blir det historiskt
nödvändiga. Men just i motsättningarna ges frihetens
möjlighet. Insikt och medvetenhet är möjlig. Med
språnget ur blindhet till medveten insikt kan vi själva
forma framtiderna. Därmed får orden en viss
bestämmande — en överdeterminerande — roll. Då orden på
detta sätt tjänar blir skrivandet handling. Att den
överväldigande majoriteten skribenter inte kan inse detta är
inte märkligt. De saknar medvetande och blir blott till
pipor genom vilka maktens vind blåser.
M. har skrivit romaner och pjäser. De är av olika
karaktär. Pjäser som de i Moraliteter, 1967 (Är Inga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
