Note: This work was first published in 1993, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stängningsdags, min herre!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
överklassens jämmer i spalterna över att svenskar är slöa,
att de semestrar och pensionerar sig har jag aldrig
deltagit i. För den som har kvar hälsa och krafter efter ett
långt arbetsliv är pensionsåldern tid att själv förfoga
över.
Men hade jag inte haft det redan från senhösten
1946? Eller rättare sagt hade jag inte genom att lämna
mitt sista fasta journalistarbete, det jag hade sommaren
1946 på Ny Dag, och besluta mig för att leva som
författare och fri skriftställare egentligen lyckats fylla frihet
redan som nittonåring?
Sedan dess har jag läst vad jag velat, rest, arbetat
enligt fritt val. Länge hade jag ont om pengar. Drog mig
fram på olika sätt. Gjorde inte rätt för mig, menade
många. Tiggde av släktingar och föräldrar.
Socialvården både i Göteborg och Stockholm försökte få fast mig
som asocial arbetsvägrare. Inte undra på att jag höll
mig utomlands!
Men friheten jag valt var inte privat. Skrivandet var
en uppgift, en samhälleligt förändrande verksamhet.
Fast nog har jag alla dessa år hört generationer av
misstänksamma småbrukare larma inom mig. Inte har jag
tjänat mitt bröd i mitt anletes svett inte. Inte ett
hederligt dagsverke livet långt! Jag valde sötebrödstillvaron
sade de. Och dessa röster har jag aldrig riktigt tystat.
De har talat strängt och hårt till mig; hjälpt mig att inte
förfalla till konstnärlighet och idealism.
Då inför jul det året 1946 när Birgit gjort slut med
mig och jag flytt upp till Säter hade den kloka Maj-Britt
talat liv och förnuft med mig. Hennes var ju allvaret.
Inte bara något för en nittonårig grabb att grina lite
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
