Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
månskensnätter sprida nu öfver dessa tailor en dager, som väl
fördystras af, men också vinner en ny retelse genom de många
sorgliga minnena och det nu varande ögonblickets djupa förnedring––
Må detta gälla såsom ingångsspråk! Xu återknyter jag
redogörelsen för min färd, der jag släppte tråden förra gången, nämligen
i Verona. Samma dag jag stoppade ned min sista skrifvelse i
Veronas »Casctta di Icttcre» eller breflåda, stoppade jag också passet
i fickan och for till Mantua, Italiens starkaste fästning, Virgilii
födelseort och den plats, dit Guilio Komano förflyttade den romerska
skolan, och der han målade och byggde sjelfständigt som en
envålds-herrskare. Efter ett långdraget passkrångel vid den första
fästningsporten, passerade jag väl fyra sådana och befann mig ändtligen på
ort och ställe, men som tiden var kort, fann jag mig för första
gängen föranlåten att taga en cicerone. Jag hade doek den turen att
träffa en mycket hygglig medelålders man med goda insigter och
snygg rock, ett städadt sätt och ett vackert språk. Vi politiserade
oförskräckt, medan vi begapade Giulios kolossala palatsfasader, hvilkas
karyatider synbarligen tjenat Tessin till modell å Stockholms slott.
I det väldiga Palazzo Te, Giulios hufvudarbete, visade oss en vanlig
kökspiga omkring i de tomma furstliga salarna och förklarade
omständligt betydelsen af de både i färg och teckning öfverdrifna och
motbjudande »Giganterna» samt de vidlyftiga plafonderna, hvarvid
jag kom ihåg Ehrensvärds enkla och kärnsunda anmärkning mot
orimligheten af plafonder, som låta taket försvinna. »Ett rum utan
tak! Fogeln ser i fogelperspektiv, menniskan har sin naturliga
synkrets i jemnhöjd med sig, men insekten ser i plafond.» llvilken
himmelsvid skilnad, när man här betraktar Guilios maniererade
framställning af Psyches saga och i minnet jemför den med Rafaels naiva,
poetiska, enkla och derfor storartade fresker i Villa Farnesina i
lioma! Det är sorgligt att se lärjungen falla så djupt, djupt under
mästaren. Ginlio liomano har aldrig varit min älskling: i Mantua
uppsade jag honom all vänskap. År sådant oförskämdt af en barbar
från Thnle? — Låt så vara! Men jag har icke nog insigt i det
tekniska för att uppskatta hans talang, och han har icke nog talang
för att öfverskyla det tomma och uppskrufvade i maneret.
Strax efter återkomsten Iemnade jag Verona. Som jag for i
tredje klassen, kom jag i sällskap med en hop bönder och en
spelman, som pä violin föredrog stycken ur »II Trovatore», den ound-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
