Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nedkommen från bergen, hamnade jag i staden Olevano, alla
målares förtjusning och glädje, i ett litet värdshus på en kulle med
det herrligaste läge, beherskande en oändlig synvidd, och med en
ut-sigt mera skön, mera likasom ordnad till taña än uppe på
bergsryggen. Från gårdens veranda räknade jag icke mindre än tretton
särskilda städer, spridda rundtorn på bergen, och några mera än fyra
svenska mil aflägsna.
Nedanför värdshuset, som ursprungligen varit ett Casino,
tillhörigt slägten Borghese, låg staden utsträckt på en nedåt dalen
löpande, smal bergås. Den är en riktig typ för en italiensk bergstad,
och jag skulle önska, om det vore möjligt, att kunna gifva dig en
ungefärlig bild af all dess pittoreska smuts och elände. Gatorna,
om man så kan kalla de uppför berget slingrande, krokiga och branta
trapporna, äro ungefär sex alnar breda, omgifna af hus, hvilkas färg
skiftar mellan grått och svart, men hvilkas form och indelning den
flinkaste inbillningskraft ej skulle kunna föreställa sig. Jordvåningen
består af ett stort, vanligast nedåt stupande, källarlikt lider, der man
i djupet hör barn skrika eller qvinnor sjunga. Der ofvan komma två
till tre våningar med små fönster, kastade på måfå om hvarandra
på den gråa väggen. Mesta delen af folket lefver ute på gatan, der
alla möjliga slags arbeten förrättas, och barn och husdjur välta om
hvarandra i den vedervärdigaste smuts, till hvars bortskaffande
aldrig en hand höjes. En och annan regnskur under sommaren
ombesörjer renhållningen, så godt sig göra låter. Det är obegripligt,
huru menniskor kunna lefva och vara friska i en sådan viimjelig och
osund omgifning.
Jag sträfvade uppfor dessa gator en aftonstund. Jag satte mig
att hvila och var i ett ögonblick omgifven af elfva individer af det
täcka könet från två till sjuttio år, alla tiggande. Jag tog min
tillflykt in i en kyrka. Der låg på golfvet i ena sidoskeppet liket af
ett litet barn, pyntad t som en docka och troligen för första gången
rentvättadt. Jag skyndade vidare uppför till ruinen af det gamla
kastell, som beherskado staden. Det innehades nu af några grisar,
livilka jag leinuade i ostörd besittning af sin eröfring, och anträdde
återtåget på en annan viig, med knapp nöd räddande mig undan de
tiggande furierna och ej anseende mig fullt säker, förrän jag satt vid
mm hyggligo viirds bord. Så gick solen ned, och månen gick upp,
och näktergalen sjöng, och uppassaren dansado saltcrello med en ung
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
