Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
g:;
då jag nu ämnar hestiga kannstöperiets rykande Vesuvius. Jag får
då i djupaste hemlighet meddela dig, att det rättnu smäller i Koma.
I alla ändar af staden ingår man i tysthet vad, man och man
emellan, om Iloma skall vara fritt innan den sista maj. Victor Emanuel
skulle personligen innan dess komma hit, ledsagad till Ilomas portar
af sitt trogna napolitanska borgargarde, som lärer hafva förbehållit
sig denna heder. Kronan, som skall pryda hans hufvud på
Capito-lium, är längesedan färdig, och den vagn af gediget (bör!) silfver i
form af en antik »biga>, i hvilken han i högtidligt tåg skall färdas
till kröningen, står på franska akademiens fridlysta område, färdig
att spännas för. Jag skulle icke kunna säga dig, om hästarne ännu
äro bestälda, eller livad färg de skola hafva-, men allt det öfriga är
alldeles tvärsäkert, ty det har min värds, den gamle musikdirektörens
fru, signora Pellegrini i egen person och under tysthetslöfte omtalat
för mig.
Skämt åsido! Xågot torde vara i görningen, äfven om jag måste
skratta åt mitt gamla värdfolk, som jag i går öfverraskade
sysselsatta med rengörning af tvenne gamla muskedunder för att hafva i
beredskap, när de kritiska dagarna komma. I Xapoli talades med
bestämdhet om snarligt realiserande af den gamla planen att
besätta Koma med blandad garnison af fransmän och italienare. Dessa
senare skulle hos påfven anhålla såsom en gunst, att med de förre
få dela den hedern att heshydda lians Helighet, såsom orden lydde
i den napolitanska tidningen »Pungolo».
Men hvart skall då f. d. kung Frans taga vägen och hela den
svans af missnöjda, som följt honom hit? Det måste vara ett
underligt följe, att döma efter de exemplar, jag närmast lärt känna.
En gammal smutsig gubbe med några stripiga hårtestar, glasögon
med silfverbågar, gråa mustascher och skefva ben har hela våren
bott och bor ännu midt emot mig. Han sjelf och hans dotter, med
hvilken jag formerat ett slags bekantskap under det vi, hvar och en
bakom sina persienner, rökt morgoncigarren, hafva utgjort föremål
för mina betraktelser, och — såsom det plägar gå — jag kan nu
deras dagliga lif utantill. Jag vet precis, när gubben tänder sin
pipa och börjar prata och gestikulera framfor sin studerande dotter,
och jag vet bestämdt, att när gubben går ut, kommer en stor,
bred-axlad quasi-korporal (kan äfven vara brigant) med stora
kniifvel-borrar och hål på armbågarna och håller vakt öfver huset och den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
