Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
grenar, gick det under några timmar beständigt uppåt, under det
svenska vårsånger klingade i den undrande skogen och min vän
skalden, begagnande sin åsna som pegas, diktade, utan att låta sig
störas af grenarne, som näsvist piskade hans kinder. Till sist voro vi
ofvanom skogen. Då låg Campagnan som ett haf nedanför våra
fotter och der bakom det verkliga hafvet, glimmande i solskenet i de
svenska färgerna, blått och guld. Här och der låg ännu snö kring
de nyutslagna sippornas fötter, och vinden blåste frisk och kylig der
uppe på höjderna. Och högst uppe, der i forna dagar Tarquinius
Superbus byggde ett tempel åt Jupiter Latialis, vinkade oss det
gäst-vänliga klostret, der vi hoppades få vederqvicka oss med en frukost,
som den tidiga och mödosamma vandringen gjort behöflig. ’
Visserligen fingo vi intet annat än bröd, ost och vattenblandadt vin af
oskyldigaste slag, men så njöts det under den gladaste sinnesstämning och
under häpna blickar på cn utsigt, som troligen är den enda i
verl-den i sitt slag. Här lågo nedanför oss de fält, der det gamla Rom
utkämpade de strider, som grundläde dess herravälde öfver vcrlden.
Vid våra fötter sågo vi Albano- och Nemi-sjöarne, Campagnan som
en stor karta, i ijerran Roma med sina kupoler, hafvet och skogarne
och Soracte och Sabiner-bergen, och här och der på en bergkulle en
liten stad, hvars hus tycktes i färd med att klättra upp till spetsen,
hvarest en kyrka allvarligt sträckte sitt kors mot skyn. Der uppe
på höjden, när man häpnar inför landskapets enkla, allvarliga
storhet med de rena långa linierna och det stolta, nästan dystra tycket,
börjar man först rätt att fatta, huru do gamle roniarne kunnat blifva
sådana, som de voro. En sådan jord och en sådan otngifning måste
föda stora själar. Och denna jord ligger nu i träde både i andlig
och timlig måtto; — ja, men hon har ej förlorat sin alstringskraft:
hon är ej död, hon sofver blott, för att vakna till ett nytt, ett
lierr-ligt lif.
Få vägen ned från berget klättrade vi genom de s. k. gatorna i
Rocca di Papa, cn af de mest pittoreska små städer i Romas
omgif-ningar. Ingen inbilluingskraft kan uppdikta något så underligt som
denna lilla by och dess läge; man har svårt att lätta, huru husen
kunna hålla sig qvar på utsprången i den lodräta klippan. Jag
skullo önska, att jag kunde beskrifva den väg, vi derifrån vandrade
till klostret Palazzuola och dettas läge i den herrligaste natur ofvan
Albano-Hjön, på Kamma ställe «ler fornforskarne lägga det gamla Alba
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
