Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Brydsam situation. — Drick djupt eller smaka iekc! — Forum oeli Colusseum.
— Peterskj-rkan och Ehrensvärd. — Vatikanens marmorgalleri. /— Capitoliniu. —
Bibuli graf, Scipios graf och Bagarens graf. — Cloaca maxima oeh Pantheon. —
Vandringsäfventyr med lycklig utgang.
Roma i februari.
Sällan har jag fattat pennan med sådan förlägenhet som nu, då
jag vill skildra mina första intryck från den eviga staden. Hvar
skall jag börja, livar skall jag slut-a? Ehuru jag ej är tre veckor
gammal romare, har dock den Circe, som heter minne, redan så
trollat mig in i en förgången verld, att jag knappt kan reda mig i
den mig omgifvandc. Också har ett oblidt öde hvilat öfver mina
försök att skrifva; San Febrajo har samniansvurit sig med den
hedniske Boréas, och mot tvenne sådana fiender strider man förgiifves i
detta stora, magasinlika gemak med sitt enkla tegelsten sgolf och sin
fullkomliga brist på annan kamin än — solen. Kommer dertill, att
min hederlige värd, som är en gammal macstro ili mitsica, alla
förmiddagar ger lektioner på klarinett åt en jesuitermunk med röd t
kors på sin svarta kappa, alla eftermiddagar åt en svärmisk ung
romare på valdliorn och alla aftnar efter dagens mödor lyfter sin
själ till drömmens land på en skärande violins toner, så bör man ej
undra, 0111 jag sökt hålla mig så långt atlägsnad som möjligt från
mitt skrifbord och i stället från morgon till qväll lcfvat hland tempel,
palats, ruiner och grafvar. Nu ligger solen varm och blid öfver Via
Felice, Italiens blåa himmel, om hvilkon så många mer eller mindre
lyckad«* vers gjorts, hvälfver sig klar oeh lierrlig öfver det. gamla
Koma, utroparnes skrän ha tystnat på gatan, munkens klarinettljud
ha forsmält i ett stilla adagio; låt oss lemna det lefvande lifvet och
htiga in i det försvunnas helgedom:
»I.ftt ilinii port nr upp, du minnenas lju«a tempellivnlf!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
