I Wästergöthland drifwes handaslögder och wäfnader med flit: där blyges icke gubben sitta wid spinråcken: där fås knifwar, skålar, talrikar, band, skällor, saxar och andra waror til bättre pris än annorstädes. Hwad är orsaken? Landet äger den rättighet, at inbyggaren får fara hwart han wil, at sälja sina waror. Där hafwer Borås-stad af ålder fått idka gårdfar i handel omkring hela Riket; det är frihet, at i gårdarna få fara och tilhandla sig waror och sälja sina til andra.
Som ingen Province i Riket ägt utom denna en sådan frihet, så trotsar jag äfwen, at i någon kunna wisa den idoghet, som finnes hos dess inbyggare. Således är klart, at här antingen fliten gjort frihet eller friheten flit.
För några år tilbaka tilwerkades i Wästerbotten, Helsingland och Wäster-Norrland en myckenhet stolar och spånråckar, och såldes de förra til 9 ā 12 Dal. Dussinet, de senare til 6 ā 9 Daler stycket. Nu hafwa dessa tilwerkningar genom några förbud emot afsättningen til stor del afstannat, och ser det ut, at inbyggarena torde snart få köpa dem af andra.
Utmed sjökanten i Österbotten är folket i rörelse både winter och sommar; men 30 ā 40 mil uppe uti landet, där inga städer finnas, är de flästas wintersyssla, at sofwa och göra Pertor, så mycket som de bränna. Warorna hafwa inga köpare, därföre finnes ej eller af dem at sälja.
Omkring Björneborg, Raumo och Nystad, är Allmogen nästan outtröttelig at slögda af trä. Arbetaren är redan klock. 1 och 2 om natten i full rörelse, at förfärdiga allahanda träkäril hela wintren igenom, och är därföre i stånd at föryttra dem til drägeligare pris, än någon i hela Finland, fast många andra äga ej allenast bättre tilgång på skogar utmed sjökanten, utan äfwen kunnige arbetare i detta handtwerk. Låt oss söka up orsaken härtil. Det är aldeles omöjeligt, at en sådan flit kunnat upkoma och hållas wid magt, utan fri Exportation.
Ofwannämde städer hafwa af ålder ägt den frihet, at med spiror, läckter och trä-käril segla inom Östersjön. Stapel-städerna hafwa ofta sökt betaga dem denna deras förmån, som dock til dena stund ej lyckas welat: nu förse dessa städer icke allenast flera utländska platser med slika waror, utan äfwen til en del sjelfwa Stockholm för et måtteligt pris, och sådant, at de nästan undersälja alla andra.
Men hade förbudet gått för sig, skulle nödwändigt afsättningen blifwit
inskränkt, och följakteligen i samma mon tilwerkningen. Inskränkt
tilwerkning, gör nödwändigt lediga händer och dyr Wara, och om det
någon gång blifwer möjeligt, at andra städer få hindra dessa
afsättningar, eller dessa at hindra arbetare en fri tilwerkning, så är
det så wisst, som twå gånger twå är fyra, at Stockholm måste få köpa
dyrare träkäril än förr: dessa städer minska sin rörelse, landet sina
inbyggare och förtjänst, och Riket sakna sin winst.
