Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
274
af sirligt utsmyckade jungfrur, hvilka
enligt landets sed som brud-pigor skulle gå
framfor bruden, skrattade och skämtade
omkring Ulla. Musikanterna »tämde
sina instrumenter och försökte en glädtig
brölopps-marsch. — Redan var det nära
middagen, ocli Elis kom ej. Då
instörtade hastigt några gruf-arbelare, t ek nåde
med ångest och fasa i sina bleka ansigten, 1
och förkunnade att ett förskräckligt
bergras instörtat hela den del af grufvan,
hvarest Pehr sons lott var belägen.
Elis! — min Elis! du är borta! —
borta! så skrek Ulla i vild förtviflan och
nedföll som död. — Nu först erfor
Pelir-son Dahlsjö af uppsyningsmaiinen, att
Elis tidigt om morgonen nedstigit i
grufvan, annars hade ingen den dagen
arbetat der, emedan gruf-arbetarne och
upp-syningsmännen voro bjudna på brölloppet.
Pehrson Dahlsjö och alla bergsmännen
ilade ut, men alla efterspaningar, som de
mecl lifsfara anställde , voro fruktlösa.
Man fann intet spår af Elis. Det var
o-tvifvelaktigt att bergraset hegrafvit den
olycklige bland stenarna, och sålunda kom
jämmer och elände öfver den redlige
Pèlirson Dahlsjö’s hus, i det ögonblick
då han trodde sig hafva beredt lugn och
frid åt sina gamla dagar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
