Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
suln. »Och nu fira de ner livbåten, och kapten
Dettmar stiger i den. Om jag inte gissar orätt, är han på
väg till er för att rapportera vårt dödsfall.»
Båten landade vid den vita sandstranden, och medan
Lorenzo sysslade med motorn, gick kapten Dettmar
uppåt vägen till konsulatet.
»Låt honom avge sin rapport», sade Duncan. »Vi
ska stå i rummet bredvid och höra på.»
Och genom den halvöppna dörren hörde han och
hans hustru kapten Dettmar med tårar i rösten
beskriva hur han förlorade sin principal och hans fru.
»Jag vände och gick tillbaka till stället, där de
gått överbord», sade han slutligen. »Det syntes inte ett
spår av dem. Jag ropade och ropade, men fick intet
svar. Jag kryssade fram och tillbaka och det höll
jag på med i drygt två timmar, sedan seglade jag
bidevind till dagbräckningen och kryssade tillbaka och
fortsatte spaningarna hela dagen med två man på
utkik. Det är förfärligt. Jag är alldeles förkrossad. Mr
Duncan var en präktig karl, och jag kan aldrig...»
Men han fick ej tala ut, ty i det samma kom den
präktiga karlen marscherande direkt på honom,
medan Minnie stod kvar i dörren. Kapten Dettmars vita
ansikte blev ännu vitare.
»Jag gjorde mitt bästa för att ta upp er, sir»,
började han.
Boyd Duncan svarade honom på knytnävspråket,
och det var hårda knogar som applicerades på
kapten Dettmars högra och vänstra kind. Kapten
Dettmar raglade baklänges, hämtade sig och rusade med
upplyft arm mot sin principal, men möttes av en
115
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
