Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ett infernaliskt kaos av djurläten, ett skällande och
brummande, hårda slag som utdelades och braket
i buskarna av tunga kroppar.
Kampen flyttade sig ut från träden till
uppkörs-vägen midtför åskådarna. Och nu sågo de. Mrs
Gersdale skrek och klängde sig halvt vanmäktig fast
vid sin son. Lilian grep så krampaktigt om
verandaräcket, att det sedan gjorde ondt i hennes fingrar i
flera dagar, och stirrade förfärad på en ljushårig,
vild-ögd jätte i vilken hon kände igen den man hon skulle
gifta sig med. Han svängde en stor knölpåk och slogs
hårdnackat men lugnt med ett raggigt odjur som var
större än någon björn hon sett. Djurets ramar hade
slitit upp Wards pyjamas och randat hans hud med
blodstrimmor.
Lilian Gersdales skräck var nog mest en oro för den
älskade, men också till en stor del fasa för honom
själv. Aldrig hade hon kunnat ana att en så
skräckinjagande och imponerande vilde dolde sig bakom
hennes fästmans stärkta skjortbröst och korrekta
toalett. Och aldrig hade hon haft en föreställning om
hur en man kämpade. En sådan kamp hörde
sannerligen ej till nutiden, och ej heller var det en
nutidsmänniska hon hade framför sig, men det visste hon
icke. Ty detta var inte mr James J. WTard,
affärsmannen i San Francisco, utan en namnlös och okänd,
en rå och vild varelse som genom en nyck av
omständigheterna levat upp igen efter tre tusen år.
Hundarna omringade de stridande, alltjämt under
ursinnigt skall, eller rusade av och an för att tilldra
sig björnens uppmärksamhet. Då djuret vände sig
om för att möta sådana angrepp i flanken, rusade
68
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
