Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
på sätt och vis genom att citera Thoreau, men det var
gamle Trefethan, flintskallig och pussig, som tog upp
citatet och blev den förkroppsligade Romantiken i
en hel timme. Först undrade vi kanske hur många
whiskygroggar han fått sedan middagen, men mycket
snart glömde vi allt sådant.
»Det var 1898 — jag var trettiofem år då», sade
han. »Ja, jag vet att ni addera nu. Ni ha rätt. Jag
är jämt fyrtio nu, ser tio år äldre ut, och doktorerna
säga . .. fan må ta doktorerna!»
Han förde det höga glaset till munnen och
läppjade långsamt på det för att stilla sin förargelse.
»Men jag har varit ung ... en gång. Jag var ung
för tolv år sedan, och jag hade hår på huvudet, och
jag var smal om livet som en kapplöpare, och den
längsta dagen var inte för lång för mig. Jag var
en kärnpojke anno 98. Du kommer ihåg mig,
Mil-ner. Du kände mig på den tiden. Var jag inte en
ganska duktig karl?»
Milner nickade och instämde. Han liksom
Trefethan var gruvingenjör och hade samlat förmögenhet
i Klondyke.
»Visst var du det, gamle vän», sade Milner. »Jag
glömmer aldrig hur bra du redde dig mot
timmerkarlarna den där kvällen då den lille journalisten
ställde till slagsmål. Slavin var där för tillfället» —
detta sades till oss -— »och hans manager ville
ställa till en boxningsmatch med Trefethan.»
»Ja, se på mig nu», kommenderade Trefethan argt.
»Sådan Goldstead gjort mig . . . Gud vet hur många
millioner, men ingenting kvar i min själ. . . eller i
mina ådror. Det präktiga röda blodet är borta. Jag
4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
