Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En ny art mal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Då hörde de fötter i tofflor gå fram och tillbaka
i Hapleys rum. En stol blef kullkastad och de hörde
ett häftigt slag i väggen. Sedan slogs ett
porslinsornament ner från kaminkransen och gick i bitar mot
kamingolfvet. På en gång öppnades dörren och de
hörde honom på trappafsatsen. De kröpo intill
hvarandra medan de lyssnade. Han tycktes dansa på
trappan. Än gick han hastigt ned tre eller fyra steg,
sen åter upp, sen rusade han ned i förstugan. De
hörde paraplystället falla omkull och lampan gå i kras.
Sedan sköts regeln häftigt upp och dörrkedjan rasslade.
Han höll på att öppna dörren.
De skyndade till fönstret. Det var en skum, grå
natt; en nästan oafbruten rad af vattentunga moln
sopade fram öfver månen, och häcken och träden
framför husen syntes svarta mot den blekt ljusa vägen. De
sågo Hapley, med utseendet af en ande, i sin skjorta
och hvita kalsonger ränna fram och tillbaka på vägen och
slående i luften. Än kunde han stanna, än störtade
han sig mycket hastigt mot något osynligt, än stal han
sig på det med tysta steg. Slutligen försvann han ur
sikte på vägen emot dynerna. Så kom han tillbaka,
medan de öfverlade om hvem som skulle gå ned för att
stänga dörren. Kan gick mycket fort och han kom
rakt in i huset, stängde dörren omsorgsfullt och gick
upp i sitt sofrum. Sedan blef allting tyst.
»Mrs Colville», sade Hapley, i det han ropade
nedför trappan, nästa morgon. »Jag hoppas jag inte
skrämde er i natt.»
»Det kan ni väl fråga!» sade mrs Colville.
»Saken är, jag är sömngångare, och de sista två
nätterna har jag inte haft min vanliga sömndryck. Det
är verkligen ingenting att vara rädd för. Jag är
ledsen att jag burit mig så dumt åt. Jag skall gå öfver
dynerna till Shoreham och skaffa mig någonting som
gör att jag sofver ordentligt. Det borde jag gjort
redan i går.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
