Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ganska underbart är det att ge akt på, hur
väl han ännu behandlar de gamla versmåtten.
Om det logiska sammanhanget brister, så är
dock formen på högst få undantag när otadlig,
endast mot slutet av perioden blir hopfogningen
vanställd, med godtyckligt inskjutande av
stavelser o. s. v.
För det, mesta är det inte mer den grekiska
världen, som nu går igenom dikterna, den hade
levat ut sin tid för honom. De forna
tankeanknytningarna voro obevekligt brutna, men den
kännande delen av Hölderlin hade inte helt
gått under. Han var själv medveten om det: ”väl
är mitt hjärta vaket än,” skrev han ju; det
går väl svårare att hölja över känslorna i mörker.
Våren med alla dess dofter, sommarens höga
luft och aftonrodnadens färgskiftningar, det var
något som ännu kunde nå hans innersta.
Naturens barn hade han alltid varit, och alla friska
minnesbilder från lyckligt blommande dagar
lekte honom ännu i hågen.
Klarare och naturligare än eljest tolka några
alkaiska strofer hans känslor inför våren.
Särskilt är det naiva tonfallet i andra strofens
begynnelserader innerligt vinnande:
När ny förtrollning spirar från äng och ren
och slätt och himmel glänsa i vårens skrud
med klarblå luft, där vita moln gå
lysande fram utmed bergens sidor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
