Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
barn, små barn. Alla som arbetade där åtnjöto
alla en slavs lagliga rättigheter, men endast i
teorien, ty de båda överuppsyninsgsmännen i Nedersta
helvetet, Joseph Clancy och Adolph Munster, hade
tagit ifrån dem många av deras rättigheter.
Det är en lång historia, och jag skall inte trötta
er med den. Jag skall bara berätta om armen.
Det förhöll sig så att enligt reglementet innehöll,s
varje månad en del av slavarnas svältlön och lades
till en fond. Denna fond avsåg att hjälpa sådana
stackars arbetare som råkade ut för olyckshändelser
eller sjukdom. Som ni själva vet, förvaltas dessa
fonder av överuppsyningsmännen. Så bjuder lagen,
och så gick det till att fonden i Nedersta halvotet
förvaltades av de båda hatade
överuppsyningsmännen.
Clancy och Munster lade emellertid beslag på den
där fonden för sin egen räkning. Då arbetarna
drabbades av olyckshändelser, utanordnade deras
kamrater, som brukligt var, understöd från fonden,
men överuppsyningsmännen vägrade att betala ut
understöden. Vad kunde slavarna göra? De hade
vissa rättigheter enligt lagen, men lagen kunde de
ej komma åt. De som klagade för
överuppsyningsmännen blevo straffade. Ni vet själva vilka former
ett sådant där straff antar — plikt för underhaltigt
arbete som inte är underhaltigt, för hög debitering
i Bolagets handelsbod, dålig behandling av ens
hustru och barn och placering vid dåliga maskiner,
där man inte kan försörja sig, hur man än arbetar
och släpar.
En gång protesterade Nedersta helvetets slavar
176
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
