Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rade på det ofattliga och vidunderliga, de torra
ådrorna hos en levande varelse.
’»Det är en varning», ropade Mahoney. »Släpp
gossen. Sanna mina ord. Hans död kommer inte att
bli någon av er till nytta.» 1
»Försök på armbågen — den vänstra armbågen,
den är närmare hjärtat», sade kaptenen slutligen
med en dov och hes röst som inte var lik hans
vanliga.
»Ge mig kniven», sade 0’Brien barskt och tog
den ur kockens hand. »Det här står jag inte längre
ut med att se på . . .»
’Helt lugnt skar han av ådern på den vänstra
armbågen, men lika litet som kocken kunde han få
fram något blod.
’»Det tjänar till ingenting», sade Sullivan. »Det
är bäst att göra slut på hans elände och skära
halsen av honom.»
Spänningen hade varit för stark för gossen.
^>Gör det inte!» ropade han. »Det finns nog inget
blod i min hals. Ge mig lite tid. Jag är så kall
och matt. Låt mig få lägga mig och sova litet.
Då blir jag varm och får blodet i omlopp.»
»Det hjälper inte», invände Sullivan. »Som om
du kunde sova under så’na förhållanden! Du
somnar inte, och du blir inte varm. Se på honom nu.
Han har frossa.»
»Jag var sjuk i Limerick en kväll», inföll 0’Brien
hastigt, »och doktorn kunde inte åderlåta mig. Men
se’n jag hade sovit några timmar och blivit varm
i sängen, kom blodet av sig självt. Det är dagens
sanning. Mörda mig inte!»
165
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
