Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bröt in över hennes lovartreling och spolade över
däcket med iskalla störtsjöar.
Karlarna stodo handfallna, hjälplösa och
hopplösa, slöa av överraskning och skräck, och visste
bara en sak, att de icke skulle lyda order. Några
jämrade sig, andra klängde sig tyst fast vid
lovartvanten, andra mumlade böner eller skreko ut vilda
förbannelser, och varken kaptenen eller styrmannen
kunde få dem att lägga hand vid pumparna eller
sätta till några småsegel för att få upp skutan mot
vinden och sjön. Snart låg fartyget kantrat med
de fega drumlarna uppklättrade på relingen eller
hängande i riggen. Då det gick över, drunknade
styrmannen i akterkajutan, likaså två matroser som
hade tagit sin tillflykt till skansen.
Styrmannen hade varit den duktigaste karlen
ombord, och kaptenen var nu knappast mindre
hjälplös än besättningen. Han gjorde ingenting, han
bara svor över dem för deras oduglighet, och en
matros vid namn Makoney från Belfast och en
jungman 0’Brien från Limerick måste kapa
för-och stormasterna. Det gjorde de med stor risk från
vrakets lodräta vägg, och mesantoppsmasten följde
med över bord i den allmänna kraschen. Francis
Spaight rätade upp sig, och det var tur att hon
var lastad med virke, annars skulle hon ha sjunkit,
ty hon var redan i marvatten. Stormasten, som
ännu hängde fast med vanten, slog som en dånande
slägga mot fartygets sidor, och varje stöt kom
besättningen att stöna.
Det dagades över det upprörda havet, och allt
vad som syntes av Francis Spaight i det kalla
1 5 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
