Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fyrtionionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jag tala i de enklaste ord om liv och död, mat och
dryck, brutalitet och grymhet.
»Nu kan ni välja», fortfor han. »Ge er nu, så
skall intet ondt vederfaras någon av er.»
»Och om vi inte göra det?» sade jag trotsigt
och nonchalant.
»Då kommer ni att sörja över, att ni någonsin
blivit född. Ni är ingen idiot, ni har en flicka här
att ansvara för. Det är tid att ni tänker på henne.
Förstår ni, vad jag menar?»
Ja, jag förstod det, och plötsligt stod det för mig
allt vad jag hade läst och hört om belägringen
av legationerna i Peking och om de vita männens
planer för sina kvinnor, i händelse de gula
horderna skulle bryta sig igenom de sista försvarslinjerna.
Ja, och den gamle stewarden förstod det, ty jag
såg hans svarta ögon gnistra mordiskt i sina smala,
sneda springor. Han visste, vad banditen tänkte på.
»Förstår ni, vad jag menar?» upprepade banditen.
Jag greps av vrede. Inte vanlig vrede, utan kall
vrede. Och jag såg i en syn den högbänk, där vi
hade suttit och styrt i alla tider och i alla länder,
på alla hav. Jag såg mitt släkte och våra kvinnor,
under falska förhoppningar och fruktlösa
ansträngningar, instängda i bergfästningar, multnande i små
befästade platser i junglerna, nedhuggna till sista
man på gungande skeppsdäck. Och alltid hade vi,
tillsammans med våra kvinnor, härskat över djuren.
Vi kunde dö, tillsammans med våra kvinnor, men
i livet hade vi härskat. Det var en kunglig syn
jag såg en skymt av. Ja, och i dess purpurglans
skönjde jag den etiska tanken, materialet, varav
446
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
