Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fyrtiosjunde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
på mellandäck, fräste endast, och medan jag
väntade, beslöt jag att förkorta mina återstående
brandrör. Vem som helst av de flyende karlarna kunde,
om de haft mod, skurit av brandröret eller kastat
bomben överbord eller, ännu bättre, han kunde ha
slungat upp den bland oss på akterdäck.
Det tog drygt fem minuter för det välsignade
brandröret att brinna ut i hela sin längd, och då
bomben exploderade, blev det en sorglig
missräkning. Jag kan svära på, att man kunde ha suttil
på den utan att behöva känna något annat än en
nervchock. Och ändå uppfyllde den sin uppgift
att skrämma. Myteristerna ha sedan dess ej vågat
sig in under utsprånget.
Att upprorsmännen hade ondt om proviant, var
tydligt. Helsingör drev den eftermiddagen
omkring utan segel, en lekboll för vind och våg, och
bandet kastade ut många revar för att fånga
stormfåglar och albatrosser. Å, jag förargade de hungriga
fiskarna med min studsare. Ingen kunde visa sig
i fören utan att en kula plattades till mot järnplåten
farligt nära honom. Och ändå fångade de fåglar —
men icke utan fara för sig själva och icke utan
talrika förluster av fåglar, tack vare min bössa.
Deras metod var att lägga ut krok och bete
över relingen i lä och långsamt föra ut reven, då
det lätta vinddraget i Helsingörs skrov, spiror
och rigg drev henne fram geom vattnet. Då en
fågel fastnade, halade de in reven, alltjämt i lä,
tills den kom långsides. Detta var det kinkiga
ögonblicket. Kroken, endast en utskuren spetsvinklig
triangel av kopparplåt, flytande medels en träbit
434
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
