Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fyrtiofemte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bortre takkant, och många figurer visade sig på
däck på ömse sidor om den.
»Jaså, ni har tröttnat?» ljöd JBert Rhines
oförskämda hälsning. »Är det något vi kunna stå till
tjänst med?»
»Ja, det är det», svarade jag skarpt. »Ni kan
rädda edra liv, så att ni, då ni återgå till arbetet,
kunna vara tillräckligt många kvar att utföra
arbetet.»
»Om ni hotar» — — började Charles Davis, men
tystades ned av en vass blick från banditen.
»Nå, vad är det?» frågade Bert Rhine. »Sjung
uti»
»Det är för ert eget bästa», svarade jag. »Det
blir blåst, och alla de där obeslagna seglen uppe
till väders skola ramla ner i skallen på er. Här
akterut äro vi säkra. Det är ni, som löpa risken,
och det tillkommer alltså er att skicka upp ert
folk till väders för att beslå och göra allting i
ordning.»
»Och om vi inte göra det?» hånade banditen.
»Ja, då få ni stå ert eget kast, det är alltsammans»,
svarade jag vårdslöst. »Jag vill bara påpeka, att
en av de där upprättstående stålrårna kommer att
gå igenom taket på er skans, som om det vore ett
äggskal.»
Bert Rhine såg på Charles Davis för att få detta
bekräftat, och denne nickade.
»Vi ska tala om saken först», förklarade banditen.
»Jag ger er tio minuter», svarade jag. »Om ni
efter tio minuters förlopp inte ha börjat beslå, är
416
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
