Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fyrtiofemte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nen, men han hade i alla fall litat på honom och
hoppats, att han skulle hjälpa honom att komma
ifrån alltsammans helskinnad, eller åtminstone med
livet. Mig tror han inte alls på. Hur skulle en
fin passagerare och kaptenens dotter kunna reda
sig mot banditerna i fören? Så måste han ha
resonerat, och det resonemanget har gjort honom
förtvivlad och utom sig.
Sedan Margaret sagt till mig att vara hård, har
jag vaktat Tom Spink med örnblick, och det måste
han ha förstått, ty han aktade sig noga för att
förgå sig, fastän han hela tiden höll sig alldeles på
gränsen till det otillåtna. Ja, och det var
tydligt, att Buckwheat väntade på att få se
resultatet av denna beslöjade uppstudsighet. Situationen
hade för resten ej heller undgått våra klarögda
asiater, och jag vet, att jag flera gånger ertappade
Louis, då han just var på vippen att begå den
förseelsen att vilja ge mig råd. Men han visste sin
plats och förstod att hålla tungan rätt i munnen.
Ändtligen i går, medan jag hade vakten, gjorde
Tom Spink sig skyldig till att spotta ut
tobaks-sås på däcket. Nu måste man komma ihåg, att en
sådan handling är en lika grov synd till sjöss som
att svära i kyrkan.
Det var Margaret, som kom till min plats vid
kryssmasten och berättade mig, vad som hade händt;
och det var hon, som tog min studsare och
avlöste mig, så att jag kunde gå bort till det ställe,
där brottet begåtts.
Där stod Tom Spink med kinden putande ut av
en tobaksbuss.
412
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
