Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fyrtionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»De toppsegel hon inte orkar bära får hon väl
ta på släp!»
En timme härefter mötte jag Tom Spink, som
nyss fått avlösning vid ratten och var alldeles
utpankad.
»Vad tror ni nu om timmermannen och hans konster?» frågade jag.
»Det borde ha varit styrmannen i stället», svarade han.
Klockan fem på eftermiddagen hade vi loggat 314
mil sedan fem föregående dag, alltså två över ett
genomsnitt av tretton knop.
»Apropå kapten Brovvn på lilla Vampyren»,
små-myste mr Pike till mig, ty vår seglats försatte
honom i godt lynne. »Han minskade aldrig segel,
förr än toppsegellapparna slogo om öronen på
honom. Och då det blåste som allravärst och vi
minskat allt vad vi kunde, gick han ner för att ta
sig en lur och sa till oss: »Väck mig, om han mojnar».
Ja, och jag glömmer aldrig den natten, då
jag purrade ut honom och talade om för honom,
att allting ovanför kajutorna hade råkat i drift och
att två av båtarna hade sopats akteröver och lågo
och slogo sönder sig i bitar nedanför akterdäcket.
»Det är bra, mr Pike», sa han och blinkade och
vände sig åt andra sidan för att somna igen. »Det
är bra, mr Pike», sa han. »Se efter henne. Och,
mr Pike —?» — »Ja, sir», sa jag. »Väck mig, mr
Pike, då ankarspelet tycks vilja ge sig i väg
akterut.» Det var allt vad han sa, hans egna ord, och
i nästa ögonblick snarkade han, ta mig fan.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
