Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fyrtionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jaga framåt. Besättningen var förskrämd, och jag
letade förgäves under de båda hundvakterna efter
Tom Spink för att fråga honom, om han trodde, att
timmermannen där akterut hade öppnat sin trollpåse
och släppt alla sina konster lösa. För första
gången såg jag stewarden ängslig.
»För mycket», sade han och skakade
olycksbådande på huvudet. »För mycket segel, allt gå åt
helvete. Rätt som det är, mycket snart, allting
slut. Ni skall se.»
»Det finns ett gammalt ordspråk om att springa
om västanvinden», skrek mr Pike till mig, där vi
stodo och hakade oss fast vid akterdäcksräcket för
att ej bli omkullvräkta och bryta armar och ben.
»Men om någon frågar er, så kan ni svara, att det
här är att springa om östanvinden.»
Det var en ohygglig, härlig natt. Omöjligt att
sova — för mig åtminstone. Ej heller fanns det
någon värme att få. Det var någonting i olag med
draget i den stora salongskaminen, förmodligen på
grund av vår vilda fart, och stewarden måste låta
elden slockna. Vi få alltså en försmak av skansens
vedermödor, men hos oss är åtminstone allting torrt
i stället för genomblött eller under vatten.
Fotogenkaminer har tändts i våra hytter, men min
luktade så illa, att jag föredrog kölden.
Att företa en nervretande seglats ett stycke
utanför hamnen med en eka, som har för stort segel,
är så spännande som en pojke kan önska sig. Men
att på samma sätt segla med ett stort skepp rundt
Kap Horn är otroligt fruktansvärdl Den starka
västliga strömmen, som drabbade ihop med den
353
Myteriet på ”Helsingör
23
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
