Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Trettionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tak sopades spillrorna av båten bort. Vattnet, som
studsade mot kajutans sida, sprutade ända upp till
beguinerån. Och allt detta jämte vågens
huvudmassa störtade ner över mr Pike och hans män.
De försvunno. Bron försvann. Helsingör
rullade åt babord och fick sitt däck överspolat från
reling till reling. Sedan stod hon på huvudet, och
hela denna vattenmassa rusade föröver. Över den
virvlande och skummande ytan reste sig då och då
en arm eller ett huvud eller en rygg, medan vassa
kanter av sargade plankor och vridna järnband
vittnade om, att bron svängde rundt om och om igen.
Jag undrade, vilka som voro under den och hur
de blevo tilltygade.
Och ändå räknades icke dessa män. Jag märkte,
att jag endast oroade mig för mr Pike. Han hörde
på sätt och vis till samma kast och samhällsklass
som jag. Han och jag hörde till aktern och åto
vid samma bord. Jag önskade ivrigt, att han ej
skulle bli lemlästad eller dödad. De andra voro
likgiltiga. De hörde inte till min värld. Jag inbillar
mig, att forntidens skeppare på »Medelpassagen»
kände ungefär det samma för sin slavlast på det
stinkande mellandäcket.
Helsingörs bog körde upp mot skyn, medan
aktern sjönk ner i en skummande vågdal. Icke
en man hade behållit fotfästet. Brygga och män
slungades tillbaka mot mig och fångades upp av
mesanvanten. Och sedan dök denne underbare,
otrolige gamle man upp ur vattnet på bägge sina
ben, upprätt, och drog med sig en man vid
vardera handen, Nancys och faunens hjälplösa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
