Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tjugutredje kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Wada hade tagit med femtio tusen skott för min
räkning.
Midt under skjutningen kommo två hajar
simmande. De voro mycket stora, sade mr Pike, och
han beräknade deras längd till femton fot. Det var
söndagsförmiddag, så att besättningen hade ledigt,
med undantag av manövreringen, och timmermannen
kom snart med ett rep i stället för rev och en stor
järnkrok betad med ett stycke salt fläsk så stort
som mitt huvud, och fångade först det ena och
sedan det andra av vidundren. De hissades upp på
mellandäck. Och så fick jag se ett nytt prov på
sjölivets grymhet.
Hela besättningen samlades omkring dem med
slidknivar, yxor, klubbor och stora slaktarknivar
lånade från kabyssen. Jag skall inte meddela några
detaljer, utom att de glodde och fråssade och skreko
och tjöto av förtjusning över de ohyggligheter de
begingo. Till sist kastades den första av de båda
fiskarna tillbaka i havet med en spetsig stake
instucken i övre och nedre käken, så att den inte
kunde få igen gapet. Oundviklig och långvarig
svältdöd var det öde, som sålunda ådömdes den.
»Jag skall visa er något, pojkar», ropade Andy
Fay, då de beredde sig att ta i tu med den andra
hajen.
Maltesaren hade varit en skicklig ceremonimästare
med den första. Mer än av något annat, tror jag,
härdades jag gentemot dessa odjur av vad jag nu
såg dem göra. Till sist vältrade den misshandlade
fisken sig omkring på däck alldeles berövad sina
inälvor. Det fanns ingenting annat kvar än själva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
