Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Adertonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Det är ett tillfälle att komma ifrån Helsingör
och se henne för fulla segel.»
Mr Pike nickade samtycke, så att jag följde med
och satt nära honom i aktern, där han styrde,
medan ett halvt dussin matroser rodde oss mot
självmördaren, som stod där så hemskt på sjöns yta.
Maltesaren skötte den aktersta åran, och bland de
andra fem männen var en, vars namn jag nyligen
hade hört — Ditman Olausen, en norrman. Mr
Mellaire, som hade honom på sin vakt, sade, att
han var en bra sjöman, men med »virriga ögon».
Då jag bad honom förklara uttrycket, sade han,
att han var en sådan där slags människa, som råkar
i blindt raseri utan att någon kan förklara, vad det
är för en småsak som har framkallat det. Efter vad
jag kunde förstå, var Ditman Olausen en
bärsärk-typ. Men då jag såg honom sköta sin åra taktfast,
föreföllo hans stora ljusblå ögon nästan som en
oxes — den siste i världen man, enligt min
uppfattning, skulle kunna misstänka för att råka i
bärsärkaraseri.
Då vi närmade oss greken, började han skrika
hotfullt och svänga en slidkniv. Stegen sjönk under
hans tyngd, så att vattnet steg honom till knäna,
och på detta undervattensstöd balanserade han med
vilda vridningar på kroppen och fäktade med
armarna. Hans ansikte, grimaserande som en apas, var
ingen vacker syn. Och då han fortfor att hota oss
med kniven, undrade jag, hur vi skulle lyckas lösa
detta problem att ta fast honom.
Men därvidlag kunde jag lita på mr Pike. Han
tog bort spjärnet under maltesarens fötter och lade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
