Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sextonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
SEXTONDE KAPITLET.
Nej, sjön är inte något trevligt ställe. Det måste
vara själva det hårda livet, som gör allt sjöfolk
hårda. Kapten West vet förstås inte av, att
besättningen existerar, och mr Pike och mr Mellaire säga
aldrig ett ord till folket utom för att utdela
befallningar. Men miss West, som är mera lik mig själv,
en passagerare, ignorerar besättningen. Hon säger
ej ens god morgon till mannen vid ratten, då hon
först kommer upp på däck. Det gör då jag,
åtminstone till mannen vid ratten. Är jag inte
passagerare?
Det påminner mig om en sak. Officiellt taget
är jag inte passagerare. Helsingör har ingen
rätt att föra passagerare, och jag står införd i
rullorna som tredje styrman och anses få trettiofem
dollars i månaden. Wada är inskriven som
kajutpojke, fastän jag har betalat en duktig summa
för hans resa och han är min betjänt.
Man spiller inte mycken tid på sjön med att göra
sig av med de döda. Inom en timme sedan jag
hade sett segelsömmarna i verksamhet, släpptes
Christian Jespersen överbord med fotterna först och
med en kolsäck bunden om fotterna, för att han
skulle sjunka. Det var en mild, lugn dag och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 17:36:29 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/myterietpa/0145.html
