Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjortonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jag ansåg honom vara av irländsk härstamning, och
det var tydligt, att han var självlärd. Då jag
frågade honom, hur han hade kommit till sjöss,
svarade han, att tängerna i hans hjärna voro lika heta
på det ena stället som på det andra. Han var nog
uppriktig att berätta mig, att han hade varit atlet,
då han var en ung man, yrkes-snabblöpare i östra
Canada. Och sedan hade hans sjukdom kommit över
honom, och i ett kvarts århundrade hade han varit
simpel landstrykare och vagabond, och han skröt
av att personligen känna till flera stadsfängelser
och sockenarrester än någon man, som någonsin
levat.
Det var på denna punkt av vårt samtal som mr
Pike stack in huvudet genom dörren. Han sade
ingenting till mig, men han trakterade mig med
en ytterst sur och ogillande blick. Mr Pikes ansikte
är nästan förstenat. Varje slags uttryck tycks
komma det att spricka sönder -— utom att se sur ut.
Då han vill se sur ut, vållar det honom inte alls
någon svårighet. Hans barkade, av hårda muskler
knådade ansikte blir riktigt flytande mjukt, då det
gäller att se sur ut. Han ogillade tydligen, att jag
upptog Mulligan Jacobs’ tid. Till Mulligan Jacobs
sade han i sin vanliga fräsiga ton:
»Gå på och arbeta nu. Babbla kan ni göra nere
i skansen.»
Nu fick jag riktigt se, hurudan Mulligan Jacobs
var. Det giftiga hat jag redan sett i hans ansikte
var ett intet i jämförelse med vad han nu
åstadkom i den vägen. Jag hade en känsla av, att om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
