Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Trettonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sin urringade vita sweater, tycktes för mina
sömnlösa, avundsjuka ögon nästan fruktansvärdl kraftig.
Hennes hår under den vita, virkade mössan var
slätt och välskött. Det allmänna intryck hon gjorde
var faktiskt av någonting så välvårdat, som man
ej kunde vänta sig av en sjökaptens dotter, allra
minst av en dam, som varit sjösjuk. Liv! Det är
hennes grundton, nyckeln till hennes väsen — liv
och hälsa. Jag kan slå vad om, att hon aldrig
låtit en osund tanke spira upp i sitt praktiska,
förståndiga huvud, som alltid är i jämvikt.
»Nå, hur har ni mått?» frågade hon och fortfor
sedan att prata, innan jag hunnit svara: »Jag har
sovit förtjusande i natt. Jag hade faktiskt
övervunnit min sjukdom i går, men jag föresatte mig
att riktigt vila ut. Jag sov i drygt tio timmar —
vad sägs om det?»
»Jag önskar jag kunde säga detsamma», svarade
jag i nedslagen ton, i det jag ryckte upp bredvid
henne, ty hon hade visat lust för att promenera.
»Jaså, då har ni varit sjuk?»
»Tvärtom», svarade jag torrt. »Jag önskar jag
hade varit det. Jag har inte sovit i fem timmar
sammanlagt, sedan jag kom ombord. Det är den
fördömda nässelfebern ...»
Jag visade henne min uppsvällda handled. Hon
kastade en blick på den, tvärstannade, och i det
hon graciöst balanserade efter rullningen, tog hon
min handled i bägge sina händer och granskade
den noga.
»Å, herre Gud!» utbrast hon, och så började hon
skratta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
